onsdag 12 januari 2011

Giraffpyjamas strl 62

Oj nu pyser jag och myser som en nybakad muffins av stolthet. Var så goda och beskåda denna nysydda pyjamas för en bebis, strl 62. Inte nog med att jag tyckte själv att den blev riktigt fin, särskilt med de bruna muddarna och kantbanden, jag har dessutom kastat loss och provat att göra ett mönster med improviserad grenkil för att slippa sömmen mitt bak. Meedom är bra på många sätt men jag tycker inte pyjamasplagg ska ha söm i ryggen. Så jag vände och vred på köpeplagg, låg och grubblade lite på natten och klippte och tänkte och så provade jag...

Tyg: Orange/turkos/brun giraff jersey från Mjuka Tyger (dock köpt via Tradera, tror inte den finns längre i den färgställningen), kantband och muddar brun stretchjersey från Stoff&Stil. Tryckknappar Prym 10 mm jersey, köpt i storpack från Bibbis Textil.

Mönster: Eget, med utgångspunkt i Meedoms strl 56 form 1, overall, piratlängd, ärm 2 cm kortare, ingen söm MB, istället grenkil och knappar MF och längs vänster ben. Kantband i hals och längs öppningen. Höger ben är ihopsytt som vanligt. Storleken blev mer som en pyjamas vi har i strl 62, fast muddarna gör den långlivad. Den är inte så pösig i modellen.

Lycka: Ja den har väl redan lyst igenom? Jag tycker den blev jättefin. Jämför med storebrors orange giraffpyjamas. Vilket är snyggast, brun eller orange mudd? Den bruna upplevs som lugnare tycker jag. Sedan börjar overaller, av alla plagg, bli en favorit att sy. Tycker att det borde vara tvärtom, för det är många detaljer, men det kanske är det som är roligt. Att trycka dit sex Prymknappar, tre minuter i midnatt, medan jullovsledige sonen rumsterar om i sovrummet och väntar på att också jag ska gå och lägga mig, och ändå bli klar med plagget inom det dygnet jag påbörjat slutfasen med kantband och muddar - det var en härlig känsla (om än grus i ögonen och suckar över sonen).

Lärdom: Men ojoj vad jag fick tänka till. Jag har skrivit arbetsbeskrivningar, strukit över, skrivit nytt, klippt till grenkil i papper för att mitt i natten skrota den för att jag tänkt 180 grader fel. Det blev verkligen en övning i att överföra 3D till 2D-mönsterdelar, tänka i rymd... Och sedan när jag väl klippt till grenkil i tyg och sytt dit, så ser jag att jag glömt att den är en del av bakstycket och är således klippt från rätan som framstycket. Jag hade ambitionen att ha infodring längs knäppkanten och det jag såg var att knäppkanten förstås hamnade på andra benet. Jag hade något magiskt tänkande om att det skulle gå att bara lägga till infodringen som en sömsmån, istället för att klippa till den separat, vilket väl måste till om den ska fungera kring grenspetsen? Men en tidig morgon hade jag beslutat mig för kantband och klippte bort alla infodringsambitioner. Någon annan gång ska jag prova infodringar. Jag envisades dock med grenkilen och klippte till en ny och sydde fast. Denna gång funkade det. Ärmmuddarna är trots Meedoms rekommendationer något smala.

Sedan är det det där med kantband. Jag kan glatt konstatera att jag blir allt skickligare på att sy dit dem, men att jag här började med det kantbandet som syns allra mest (längs vänsterkanten). Det är inte helt jämnt. Sedan töjde jag det inte tillräckligt när jag sydde dit det så att det drar ihop sig lite. Syns inte när jag har den knäppt riktigt, för att knapparna sitter inte exakt på samma höjd. Det är lite snett och vint, och i det här fallet, lite charmigt.

Så det var riktigt roligt att sy på det nya namnbandet. Också det en brun historia. Jag sydde på det på baksidan i nacken för minimalt skav och för att namnbanden blir rätt stora på så små plagg. Girafferna är för söta. Jag tror små bebisar blir söta i den här pyjamasen också.


1 kommentar:

Thea sa...

Ja, den var verkligen jättesöt! Jag röstar för de bruna kantbanden! :-)

Vad duktig du är som konstruerae om monstret! Visst är det galet kul att tänka och klura sådär. Och man kan inte sova för att huvudet är fullt av sytankar. Känner igen mig!