Suck.
Jag befinner mig i gravidvakuum. Kroniskt gravidkänslan, någon som känner igen sig? Den där blandningen av leda och rastlöshet som kommer när graviditeten är fullgången och bebisen kan komma "när som helst". Omgivningen vet det, och håller sig undan, verkar det som. Jag kan plocka lite med både det ena och det andra och ändå blir det bara långa, sega dagar med hjärna och kreativitet på tomgång.
Suck.
Förra gången jag väntade barn var jag superpigg sista månaden, kunde inte tro att jag var höggravid. Promenerade hem från sjukhuset dagen innan sonen föddes (med igångsättning, alltså dagen därpå) i 45 min.... Kunde gå flera mil, kändes det som. Nu tycker jag det är för långt att ens gå ut med soporna. Trött trött trött. Håller på att färdigställa en sybeställning till brorsan och det livar upp lite. Förutom att jag gör dummisstag och måste sprätta och ha mig. Ha mig, det är där jag befinner mig just nu. Plus treårstrots med uppochner vänd sömn på honom(han sover nu när vi gör kvällsmaten, och somnar halv ett i natt igen....). På natten sparkar han och jag vet att jag skulle sova om jag bara hade en egen säng, bebisen håller sig lugn, graviditetsbesvär också.
Grr, skit vad trist det är. Jag ska uppdatera bloggen snart med roliga bilder och inspirerande text. Men nu blir det så här istället. De glada dagarna kommer
1 kommentar:
Styrkekramar!!
Jag känner så väl igen mig! Men strax är det över och du kan snusa bäbis.
Kram!!
//Thea
Skicka en kommentar