torsdag 17 mars 2011

Muddbyxor strl 92/98 gånger tre


Välkommen till byxfabriken! Ja, det var de förlösande orden som fick mig över "trikåskräcken" och börja sy barnkläder. Jag är en otålig sömmerska, har stickat mer i mina dagar och funnit ro och glädje i det. Med symaskinen är dels en maskin inblandad och det är fler olika moment som tar olika lång tid och det som driver mig är visionen om plagget, resultatet och när det är nära så gasar jag på och ibland slirar jag i mål. Men ibland så har även det meditativa och hantverksmässiga kommit i syprocessen. En fördel med min symaskin är att den har hastighetskontroll, man kan sy på lägsta hastighet vid känsliga moment. Då spelar det ingen roll om jag vill gasa mer, för den går bara i långsamt då.

Men, men det var en parentes, i juni har jag sytt barnkläder i ett år och det var en medbloggerska Fröken Fräken som skrev om byxfabrik och fick mig så intresserad. Nu, knappt ett år senare (ja, det tog mig ett tag från inspiration tills jag kom igång) är jag själv en byxfabrik!

Och det är tur att det finns kusiner att sy till :) Dessa tre par muddbyxor är en beställd (tack, kära svärmor!) födelsedagspresent till yngste kusinen på pappas sida. Kusinen på mammas sida har ju fått sin leverans byxor och pyjamas tidigare. Det är så roligt att sy till kusinerna, jag känner dem och får öva lite på kundhantering i ett tryggt sammanhang.

Tyg: Varmorange velour och mudd i matchande färg (tack, Anna!) från Mjuka Tyger
Mönster: Meedom strl 92 form 2, midjemudd 52 cm istället för föreslagen 56 cm.
Kommentar: Gjorde dessa glada byxor i en mindre storlek än de andra. Kusinen är nyss fyllda två och farmor ville ha växtmån och trots storleksval satt de riktigt bra på hans kusin, vår son som är ett år äldre. Jag tänkte också att man kanske inte behöver tre muddbyxor samtidigt utan att det kan vara lite bra att växa i dem allteftersom.

Tyg: Svart kamel stretchvelour från Stoff&Stil, mellanblå mudd fynd från Tradera.
Mönster: Meedom form 2 strl 92, ej förkortad längd för muddarna (ca 2,5 cm längre ben alltså) och midjemudd 54 cm.
Kommentar: Sedan tog jag Stoff&Stils kamelvelour (och lärde mig precis som andra sybloggare att de fäller vid första tvätten så klädvårdsrullen har fått gå varm för att de inte ska se välanvända ut redan innan de slås in som present!) och kombinerade med den läckra mellanblå mudden. Har längtat efter att använda den och ihop med svart blev den fin och jag tror färgkombon passar kusinens familj, känns som deras färgval liksom. Benlängden blev väl tilltagen och då är det tur att mudden håller uppe, till skillnad från vanlig fåll som får byxlängden att släpa i golvet...

Tyg: Brun stretchvelour Stoff&Stil, brun mudd Ohlssons Tyger.
Mönster: Meedom form 2, strl 92, lika långa ben som de svarta byxorna och midjemudd 56 cm som Meedom själva föreslår (och som är 16 cm längre mudd än den på 40 cm som jag använder till vår smale treåring..., förstår ni att jag provade lite kortare mudd, det är inte roligt när det hänger i midjan).
Kommentar: Jag avslutade med att göra ett mer neutralt par i kombon brun/brun. Dessa är störst och jag tror de motsvarar strl 98 i butiksplagg (Meedoms mönster kan vara stora i storleken).

Lycka: Kusinsömnad och att det nu finns tre vandrande reklampelare i skilda delar av Sverige :) Det gick fort och lätt att sy byxorna och jag lovade inledningsvis bara ett par eftersom jag inte visste om jag hade en "dejt" med BB och inte skulle hinna leverera dem, men sen såg jag att jag hann sy de andra också. Och nu har jag hunnit fota, leverera, blogga och inte är det nåt BB på gång här inte. Skönt att ha något som sysselsätter tanken under tiden. Kusinföräldrarna hade önskat sig mjukisbyxor och det tolkade jag som plysch/velourbyxor (är själv väldigt förtjust i modellen, särskilt med mudd till, skönt och användbart). Nu är jag inte riktigt i form för att köpa eller beställa massor av tyg så jag fick köra Kajsa Varg och ta vad jag hade. Och jag hade tre velourtyger och lyckades få till tre olika par som ändå är samma. Jag är helnöjd.

En liten detalj som jag är glad att jag provade är att sy fast sömsmånen i benmudden så att den inte står ut. På mindre muddar är det fördel att sy på mudd först och sedan sy ihop benet och då blir ju den sömmen synlig även inuti mudden (till skillnad på när man syr ihop mudden som ett rör, då blir mudden slät, som i midjan). Nu stickade jag ner den (det var ett begrepp jag hade jättesvårt för i början, vaddå sticka? Jag syr ju!) och det såg proffsigt ut.

Lärdom: Det är schysst att välja olika färg på undertråd och övertråd för att få så diskreta sömmar som möjligt. Muddbyxor är nästan en favorit, går lätt att sy, är användbart och skönt att ha på sig. Som meditativ sömnad. Nu är tygerna nästan slut så jag får uppdatera mitt velourförråd. Den bruna räckte till tre par byxor, dessa och ett par till storebror och ett par till lillebror i magen.

Nu ska jag sy vidare på en body som ska med till BB och avsluta skjortan i seersucker aqua/vit som ska passa sonen i sommar. Jag har verkligen blivit varm i sykläderna :)

PS Jag börjar längta efter en overlockmaskin nu. Men hur bra går det att lära sig en ny syteknik under påverkan av amningshormoner? Just ihopsömmarna är det tristaste momentet tycker jag, till och med mönster och tillklippning är roligare, och jag kan tänka mig att overlocken underlättar detta moment, när den syr, kastar om och trimmar sömsmån i ett steg. Plus snygga, sköna sömmar på insidan. Dregel, dregel, jag får återkomma om eventuellt inköp.

2 kommentarer:

Fröken Fräken sa...

Vilka snygga byxor! Och vilket sömnadstempo du har!

Jag är så glad att du har en byxfabrik. Visst är det en härlig känsla när man faktiskt får kläm på något. "Jag kan!" liksom.

Mullgrodan sa...

Vilka härliga byxor. Jag kör enbart med min vanliga symaskin och tycker de funkar fint. Men skulle helt klart vara kul med en overlock.. såg att du skaffat en, vad tycker du? Blev de lättare? mvh Annica