Klarblå velourbyxor strl 80

Det är verkligen roligt att hitta rätt mudd till ett tyg. Den här velouren är en lysande klarblå, fast med dragning åt det lila hållet som jag blev omedelbart förälskad i när jag var på (tyg)semester (hrm, det vill säga att jag var på semester och bara råkade kolla upp var närmaste tygaffär låg snubbla på en tygaffär och lovade att inte köpa på mig en massa tyger stuvade underredet på barnvagnen fullt inför tågresan hem. Dyra, fina tyger och nu är jag glad att jag köpte dem. Visst är det väl souvenirerna som gör resan?

Men att hitta en mudd till det här tyget var desto svårare. Jag har 32 färger på muddar, men nästan varenda blev en sjösjuk kombination. Antingen såg velourtyget sjukt ut, eller muddtyget, eller båda. Det minst sämsta blev till slut en beige mudd. Den lyfte tyget. Men hade andra biverkningar...

Tyg: Klarblå velour från Metra Tyger, beige mudd från samma ställe
Mönster: Meedom strl 80, form 2, dvs samma som de lilabruna.

Lycka: Skönt tyg. Sömnaden gick bra. Det finns växtmån i dem. Och färgen är fortfarande härlig.
Lärdom: Beige muddar ser ut som gasbindor, blev inte alls lyckat på. Jag har varit med om det förut en gång när jag gjorde handledsmuddar i stickat benvitt. Bandagekänsla. Blä, vad misslyckat det kändes. Men jag tänkte att det är lika väl att fortsätta på inslagen väg. Jag klippte till en sweatshirt i samma tyger och började sy, men sydde ett veck vid den så känsliga och synliga halsmudden. När jag skulle sprätta upp för att rätta till så råkade jag klippa ett hål i tyget. Vad göra? Ingen idé att vara sentimental. Jag klippte upp hela tröjan i tygbitar och la projektet bakom mig. Fast det är lite synd för det finns nästan inga plagg i garderoben som matchar byxorna.