Lilabrun velour sweatshirt strl 80

Och när jag ändå var inne på lilabrun, tänkte jag göra en tröja till byxorna. Först som en munkjacka men det fick jag ge upp för biten jag hade räckte inte till det. Istället pusslade jag för att få ut en långärmad tröja och fick ta en smalare form för att det skulle funka. Eftersom byxorna var så himla pösiga tänkte jag att det nog var bättre med form 1 ändå på tröjan. Fast hade jag haft mer tyg hade jag nog valt form 2 så att det skulle gå att växa i.

Tyg: Lila velour Tygfabriken, brun mudd Ohlssons Tyger
Mönster: Meedom strl 80, form 1, sweatshirtlängd.

Lycka: Han blev jättefin i det lila setet och min man, som nu är föräldraledig, klär honom ofta i det. Tyvärr blir det ofta matkladd på kläderna eftersom han är i ätarålder nu.

Lärdom: Muddar, muddar, muddar. You can't live without them, men det är så svårt att få rätt längd ibland. Den här gången blev halsmudden något för snäv och jag har fått klagomål från hemmapappan att det knappt går att använda tröjan. I min allra vänligaste och ödmjukaste sinnesstämning trädde jag sonika tröjan över mitt eget huvud och visade att mudden nog räckte till i alla fall och att åttamånadern bara protesterade rent allmänt mot tröjor, inte just mot denna mudden. VSV, vilket skulle visas, som vi sa på universitetet. Eller Quod Erat Demonstrandum när vi ville vara fisförnäma.