Pennfodral till sjuksköterskerock

En vän tog sjuksköterskeexamen och jag ville uppvakta med något eget. Det blev detta fodral, att använda för att ta med sina personliga tillhörigheter, som pennor, mobil, nycklar osv i fickan på sjuksköterskerocken.

Tyg: Lila moln interlock från JNY Design, dock köpt som en stuvbit på Tradera. Det är det här tyget jag längtar efter att sy till sonen, en tröja med röda ärmar, jag har bara inte hittat rätt nyans av rött än. Fleecehallonröden är bäst men fleeceärmar på dagis?? Tror inte det.

Mönster: Eget, inget foder, namnetikett ditsydd samtidigt som jag sydde runt om. En kanal för en ihopsydd snedslå i vit bomull. Röda korset kom jag på sist, det var en kul detalj som vännen uppskattade.

Lycka: Att sy i lila moln äntligen. Jag har haft tyget sedan maj förra året. Tyckte det passade bra med moln som för mig står för drömmar, och det passar ju ihop med examen och framtid.

Den blev så söt lilla påsen. Och elastisk utifall man har många personliga tillhörigheter. Bandet kan man slå en knut om, även om det nog skulle ha varit en annan typ av snöre. Jag hade det inte hemma och jag förstår varför det finns sybehörsaffärer, de flesta är nog startade i syftet att kunna ha alla typer av band, snören, knappar, trådar, resårer osv hemma. Själv kan man ju inte hur stort lager som helst. Men så fånigt att bege sig ner på stan för att köpa ex 1 m band. Två saker är jag rejält nöjd med vad gäller sybehörsinvesteringar: 1) En "resårtårta", dvs 25 m resår 20 mm köpt hos Bibbi 2) En påse med prymknappar Jersey 10 mm, 250 st, också köpt hos Bibbi. För det går åt och det är så skönt att ha det hemma.

Lärdom: Att stå ut med att jag inte sytt rakt vid kanalen. Jag såg det först efteråt och jag hade ju dessutom sytt med röd tråd för kontrastens skull. Det var sent, examen var i morgon och jag tänkte att det är ju inte hela världen att jag inte kan sy rakt för jag blir för ivrig. Vill så gärna acceptera att saker blir som de blir, även när de ska försvinna ut i världen på egen hand. Jag kompenserade lite genom att fylla påsen med chokladkakor som hon kunde småäta på innan examenslunchen och hålla blodsockret uppe på sina fina döttrar. Så syntes inte sömmen heller lika tydligt som på denna bild. Jag tycker det är lite pinsamt här på bloggen där jag säger att jag kommer att sy mot beställning och så kan man se hur snett och vint det kan bli. Men mitt mål är att få till det snyggt och inte stressa fram något, ett mål som gott som något.

BB-sysselsättning

När jag födde mitt första barn hade jag tänkt att uppleva vistelsen på förlossningen och BB med hela hjärtat och tog inte med något så världsligt som förströelse, typ korsord, stickning, dagbok.

Det ångrade jag sedan för jag hade behövt varva ner och göra något annat än att amma, vänta på att amma och bara vara lycklig mamma (det kom i själv verket två månader senare).

Nu vet jag ju inte hur det blir i mars, men jag tänker definitivt ha med mig "något för händer och tanke" utifall att. Och jag behöver er hjälp, jag saknar nämligen pågående stickprojekt och har inte någon lust att tänka ut något nytt utan hellre göra något jag gjort förut.

Därför välkomnar jag dig in till shoppen, där jag erbjuder handstickade plagg till nyfödda (passar bra på BB). Leveranstiden är ganska snabb med reservation för ändringar, dvs jag lovar inget. Däremot får du aktuella leveransbesked och då det ska ges till en bebis är det väl säkrast att den inte är beräknad till mars, eftersom jag då förhoppningsvis föder (och stickar) själv, utan kanske senare i vår/sommar.

Så ge mig lite sysselsättning i mars och du får unika plagg att ge till ett nyfött barn/nyblivna föräldrar. För beställning maila [email protected]. Likadant med frågor om färger och annat.

Tack snälla mamma

Inte nog med att jag torkat näsan (och kinden efter handdragning som ju är det snabbaste sättet att åtgärda snorproblem för en treåring) ca 100 ggr det senaste dygnet på min son, nu har jag dessutom fixat en finess på hans fleecejacka som jag är mycket stolt över.

Mindre stolt är jag över situationen i torsdags när jag hämtade honom på dagis och i brådskan att klä på allt drar upp dragkedjan så att den fastnar i hans kind. Aj, det verkar ha gjort ont. Mitt mammasamvete gjorde ännu mer ont när jag såg att det till och med blev ett rött litet halvblodigt märke. "Nu ska mamma fixa en flärp till din jacka så att det inte behöver hända igen", sa jag.

Meedom är mina husgudar men de har inga flärpar på lager. Små finesser som gör ett plagg så funktionellt. Jag fick titta mig omkring för inspiration...

Aha, hm, jaha, *tänka tänka*

Jaja, nu kör jag. Jag ritade av, lade till sömsmån, beskrev för mig själv hur jag skulle göra och TADA...

En fleeceflärp sydd kring blixtlåset, lite speciallösning eftersom jag redan sytt dit kragen och blixtlåset "utanpå" (alltså inte insytt i kragen).

På bilden nedan syns det verkligen hur den här flärpen kommer att skydda kind/haka i framtiden.

Jackan är fortfarande för stor, framför allt för lång, tror att ärmarna blir för korta innan livlängden känns kort. Ändå är det original Meedommönster. Hade jag inte satt dit fickor redan (och inte lyckats kunna sprätta bort dem snyggt) hade jag lagt upp jackan lite till. Men, men fördelen är ju att den värmer lika gott. Och färgen blir mer och mer hallonröd.

Kolla inte in sömmarna som är lite haiko baiko eftersom jag sytt på inspiration och uppfinnaranda mer än noggrannhet. Det blir säkert snyggt allteftersom jag skaffar mig mer vana. Däremot gör funktionen mig både lycklig och stolt! En bra mor kan reda sig själv, liksom. "Klart sonen ska ha en flärp!!".

Nu siktar jag på att göra en höstjacka för en halvåring till lilleman i magen (som har lagt sig på tvären som det känns, det är inte riktigt bekvämt kan jag tycka...) i samma tyg och han ska få flärp redan från början och insydd i kragen. Och lite rakare sömmar, om det går.

Mönster: Eget

Tyg: Samma

Lycka: Allt

Lärdom: Det gör ont att fastna med blixtlåset i kinden.

Framsteg som inte syns på bild här

Jag tänker så det knakar och håller på att fixa med mina nya sidor, den om tyger och beställningar. Det är inte alls klart men jag har smygstartat lite. Nu ikväll skrev jag ut mitt tyglager som etiketter som jag kan sätta på tygerna för att lättare hitta och snabbt veta tvättråd med mera. Jag har skrivit för hand tidigare.

Det första tyget jag köpte var i slutet av maj 2010. Jag har fortfarande inte sytt av det, är inte helt nöjd med hur skarpt det var i färgen (plus att svärmor kom med två köpepyjamas i julklapp till sonen och då liksom såg jag hur den pyjamasen jag tänkt med det tyget plus neutrala ärmar och ben bara försvann i en rökpuff ut genom fönstret). Sedan har jag bara köpt "lite tyg till" och "lite till" och för ett tag sedan insåg jag att jag behöver katalogisera tygerna och sätta ett unikt nummer på dem (syns på tygsajten). Jag fattar inte hur "lite till" har kunnat bli 62 tyger.... Men jag är glad för den unika "nyckeln" för tygerna!

Varför växer tyglager exponentiellt? Om jag hade all tid i världen, skulle jag då bara sitta och sy av mitt lager till unika små plagg? Eller skulle jag beställa nya tyger? Det är stora frågor det.

Shoppen är bara i tanken än så länge. Detta är en hobbyverksamhet men det har blivit några beställningar! Under mammaledigheten hoppas jag kunna ta emot fler och fler beställningar ("vill alla flerbarnsmammor sluta att skratta så högt, det stör övriga läsare..."). För sonens garderob är knökafull (det jag inte syr, köper svärmor kan man säga).

För att inte tala om att jag kommer att fortsätta bygga på mitt lager. Hehe.

Röd fleecejacka strl 104

Det här är en röd fleecejacka. Jag köpte en varm, hallonröd fleece på Tygfabriken för jag såg att den ville bli en jacka till A, nu när han växt ur sin gamla. Sedan köpte jag matchande blixtlås, som var vinrött. Men när de två syddes ihop blev fleecejackan mörkrosa.... hur är det möjligt? Ni vet nästan den klassiska mörkrosa som alla "flick"ytterkläder görs i. Och när jag tog fotot fick jag ett blåstick i kameran från typisk vinterhimmel genom fönstret, vilket ytterligare förstärkte det rosa.

Så nu har sonen gått i bräschen för männens färgrevolution på sitt dagis. Jag har stickat rosa till honom förut så det är inget nytt. Det nya är att det röda blev rosa, utan att det var avsikten.

Tyg: Som sagt från Tygfabriken, en tjockare kvalitet och jag tror inte den är av högsta kvalitet. Jag köpte den mest för färgens skull...

Mönster: Meedom 4 år, form 2, jacklängd, blixtlås 45 cm, påsydd krage strl 4 år, känguruficka strl 92 (en höger och en vänster)

Lycka: Vad kul det var att göra en jacka! Det känns ju väldigt avancerat. Jag utgick från Meedoms modell 08 i 0-3år-boken som dock hade en muddkrage och jag fick tänka en del för att få ihop det med fleecekragen jag hade valt. A var med och fick trycka på symaskinens elektroniska knappar medan jag nålade och sedan morgonen därpå när han stod inför valet, den lilla bruna fleecen eller den röda, så tog han den röda för den var sydd på "symaskinen" som han sa. Känns så skönt nu i den kalla vintern att ha en fleece som ger en luftspalt inuti vinterkläderna, tajta kläder är kalla kläder. Och den här är den växtmån i. Ett plaggbyte och den store lille killen ser helt plötsligt ut som en liten kille igen med för stora kläder.

Jag gillar att sy i fleece. Det blir elektriskt, det är inte så kul, men det ligger still och är lätt att sy i. Det är ju också ett väldigt användbart material.

Lärdom: Jag måste prova att göra kragen på ett annat sätt. Jag funderade på hur jag kunde få in blixtlåset i sömsmånen, provade utan att det funkade och till slut sydde jag på blixtlåset mot avigan på kragen. Det blev, sådär. Det funkar men känns lite klumpigt, och hemmasytt. Tittar man på köpeplagg så verkar de vika ner kragen efter de sytt i blixtlåset. Det som blir bra då är att kragen stramas åt och sluter tätt om halsen så att det inte blåser ner i onödan. Då ska jag även sy på en flärp för att skydda hakan mot blixtlåsets metall.

Under avdelningen "Missar vi minns" hittar vi att jag lyckades först klippa två identiska fickor och sedan dessutom fästa den ena 180 grader "fel" så att fleecen stretchar vågrätt på fickan. Då fick jag även lära mig att fleece är svårsprättat, det luddar gärna upp sig. Fickan fick bli kvar. Jag klippte en ny ficka och sydde den likadant. Two wrongs DO make a right, i alla fall ibland.

Här fick jag också chansen att testa min nya namnbandsstrategi. Jag tog det hållbara namnbandet att använda som hängare i halslinningen. Det nya namnbandet satte jag på vänster framstycke. Undrar om jag behöver märka kläderna med hans namn också, nu när mammans namn står både här och där?

Visst är det en mer isig hallonröd? Hallonsorbet. Nästan lila i fotografiet. Märkligt det där.

Giraffpyjamas strl 62

Oj nu pyser jag och myser som en nybakad muffins av stolthet. Var så goda och beskåda denna nysydda pyjamas för en bebis, strl 62. Inte nog med att jag tyckte själv att den blev riktigt fin, särskilt med de bruna muddarna och kantbanden, jag har dessutom kastat loss och provat att göra ett mönster med improviserad grenkil för att slippa sömmen mitt bak. Meedom är bra på många sätt men jag tycker inte pyjamasplagg ska ha söm i ryggen. Så jag vände och vred på köpeplagg, låg och grubblade lite på natten och klippte och tänkte och så provade jag...

Tyg: Orange/turkos/brun giraff jersey från Mjuka Tyger (dock köpt via Tradera, tror inte den finns längre i den färgställningen), kantband och muddar brun stretchjersey från Stoff&Stil. Tryckknappar Prym 10 mm jersey, köpt i storpack från Bibbis Textil.

Mönster: Eget, med utgångspunkt i Meedoms strl 56 form 1, overall, piratlängd, ärm 2 cm kortare, ingen söm MB, istället grenkil och knappar MF och längs vänster ben. Kantband i hals och längs öppningen. Höger ben är ihopsytt som vanligt. Storleken blev mer som en pyjamas vi har i strl 62, fast muddarna gör den långlivad. Den är inte så pösig i modellen.

Lycka: Ja den har väl redan lyst igenom? Jag tycker den blev jättefin. Jämför med storebrors orange giraffpyjamas. Vilket är snyggast, brun eller orange mudd? Den bruna upplevs som lugnare tycker jag. Sedan börjar overaller, av alla plagg, bli en favorit att sy. Tycker att det borde vara tvärtom, för det är många detaljer, men det kanske är det som är roligt. Att trycka dit sex Prymknappar, tre minuter i midnatt, medan jullovsledige sonen rumsterar om i sovrummet och väntar på att också jag ska gå och lägga mig, och ändå bli klar med plagget inom det dygnet jag påbörjat slutfasen med kantband och muddar - det var en härlig känsla (om än grus i ögonen och suckar över sonen).

Lärdom: Men ojoj vad jag fick tänka till. Jag har skrivit arbetsbeskrivningar, strukit över, skrivit nytt, klippt till grenkil i papper för att mitt i natten skrota den för att jag tänkt 180 grader fel. Det blev verkligen en övning i att överföra 3D till 2D-mönsterdelar, tänka i rymd... Och sedan när jag väl klippt till grenkil i tyg och sytt dit, så ser jag att jag glömt att den är en del av bakstycket och är således klippt från rätan som framstycket. Jag hade ambitionen att ha infodring längs knäppkanten och det jag såg var att knäppkanten förstås hamnade på andra benet. Jag hade något magiskt tänkande om att det skulle gå att bara lägga till infodringen som en sömsmån, istället för att klippa till den separat, vilket väl måste till om den ska fungera kring grenspetsen? Men en tidig morgon hade jag beslutat mig för kantband och klippte bort alla infodringsambitioner. Någon annan gång ska jag prova infodringar. Jag envisades dock med grenkilen och klippte till en ny och sydde fast. Denna gång funkade det. Ärmmuddarna är trots Meedoms rekommendationer något smala.

Sedan är det det där med kantband. Jag kan glatt konstatera att jag blir allt skickligare på att sy dit dem, men att jag här började med det kantbandet som syns allra mest (längs vänsterkanten). Det är inte helt jämnt. Sedan töjde jag det inte tillräckligt när jag sydde dit det så att det drar ihop sig lite. Syns inte när jag har den knäppt riktigt, för att knapparna sitter inte exakt på samma höjd. Det är lite snett och vint, och i det här fallet, lite charmigt.

Så det var riktigt roligt att sy på det nya namnbandet. Också det en brun historia. Jag sydde på det på baksidan i nacken för minimalt skav och för att namnbanden blir rätt stora på så små plagg. Girafferna är för söta. Jag tror små bebisar blir söta i den här pyjamasen också.

Korta mysbyxor strl M för dam

Ära vare Gud i höjden, det här har jag gjort i slöjden. Inte sedan högstadiet har jag sytt ett plagg till mig själv men vad gör man när mysbyxorna blir alltför nötta och stora kedjan inte fortsätter att tillverka likadana? Jo, man provar att göra egna. Den här gången tänkte jag att de skulle få sluta vid knät, det var sommar när jag påbörjade dem, och kanske vara lite mer tajta än originalet. Jag skissade och ritade och klippte.... utan sömsmån, så nog blev de tajta. De är som leggings ungefär. Sedan när de var klara nu i vinter kändes ju knälängd, tja, lite kallt. Och med en stor mage också, så hoppas jag bara att de sitter bra i midjan, för nu sitter de nedanför. Ganska skönt dock. Kanske blir de favoriter längre fram?

Tyg: Mossgrön trikå fyndad på Tradera

Mönster: Tja, eget, inspirerat av ännu en okänd designer, fast mitt mönster liknar nog inte alls detta eftersom de byxorna var vida och rymliga

Lycka: Sitter skönt. Kul att ha klippt till något helt själv och inte bara gå och besviket titta i stora kedjans klädställningar efter tider som flytt. Jag blev glatt överraskad att det blev ett plagg och att det satt så bra, trots att jag bara chansade.

Lärdom: OK, dessa ville jag bara ha klara. De hade legat nålade i sidsömmen i FEM månader innan jag tog tag i dem igen, graviditetsdimma än en gång som orsak. Först sydde jag med gasen i botten bara för att se om jag kunde få på mig dem över huvud taget, eller om det var stuvskroten direkt. Sedan ville jag spänt se hur det blev till slut med ditsytt resåromslag (tyget räckte inte för att inkludera omslagen för resåren i midjan och bensluten utan jag fick klippa till det av restbitar och sy på separat innan jag sydde på resåren, ett riktigt hemmabygge) och körde på utan att titta bakåt. Vilket tyvärr syns i midjan där tyget dragit sig och lutar snett utefter resåren och självklart började jag framtill så att slutet av sömmen, när den dåliga sömnaden börjar synas, kom precis där jag inte vill ha den, mitt fram.

Jag har tydligen bättre tålamod, ju mindre plaggen är. Kanske för att sträckorna är kortare att sy och då går det inte att gasa på. När det blir långa raksträckor som på ett sånt här plagg så blir jag både otålig och uttråkad. Och börjar jag slarva, fortsätter jag gärna. Jag ser en tydlig trend bara på de plagg jag gjort hittills, strl 50 "oj oj lille plutten nu ska jag koncentrera mig så att det blir fint för dig", strl 98 "äsch, det blir nog bra" strl M "men hallå är jag inte klar snart!?"...

Kusinset randig tröja och byxor strl 98

Här är det färdiga setet för kusinen till A. Randig tröja med tyg från Ohlssons Tyger med mörkblå ärmar i pikétyg från samma ställe. Piratbyxor i pikétyget och resår i midjan. Mönster från Meedom strl 92, form 1, byxor förkortade 4 cm för att jag gissade att mottagaren inte hade fått så långa ben ännu.

Den som tog kortet har vänligt lagt upp plaggen med etiketten uppåt. Jag hade satt den baktill för att man skulle se vad som var bak och fram. Här har jag fått en insikt om namnbandets betydelse. För mottagaren var den viktig och skulle synas fram. Jag tar med mig det budskapet in i operation namnbandsmärkning som börjar strax, mina nya namnband från Mina Namnband har kommit och det är dags att sy fast dem.

Annars håller jag på att göra i ordning lite bilder inför bloggning, det är en del plagg färdiga, bland annat en röd fleecejacka som sonen själv valde i morse när dagis startade igen efter jullovet. "Mamma sytt den, på symaskinen". Dessutom "bokför" jag mina alster för att lätt kunna slå upp detaljer och hitta "hur var det jag gjorde". Tycker det känns som det är en del, fast det bara är sexton plagg hittills. Men om det inte blir ordning nu, och ett system att gå efter, så känns det som jag kommer att ägna alldeles för mycket tid åt att veta att jag har gjort något som jag inte alls kan hitta information om hur eller var jag hittade det tipset. Mitt i skapandeprocessen är allt solklart, jag plitar ner små anteckningar i marginalen till slut och gör en ändring som jag "alla gånger" kommer att komma ihåg. Men sedan är det som ekorren som inte hittar sina nötter (ca 50% kommer aldrig tillrätta, det är därför de måste gömma undan så många).

Hela BB-kitet overall, body, byxor, mössa, sockar, kofta

Väldressad bebis på BB. Jag sydde/stickade allt så smått det gick för att det är så roligt när det passar precis (om han inte kommer att väga ett kg mer än storebror som nyfödd).

Bodyn har jag sytt nya ärmar på och sprättat bort de gamla. De var för smala för att kunna användas. Jag använde nu originalärmen från Meedom form 1, förkortad 2 cm.

Tänk, vad mycket man får gjort när barnet sover... Nu ska jag leka med min nya kamera, köpt på mellandagsrean. Den är chokladbrun i färgen. Tror att jag svängt in mig på brunt just nu.

Randig raglan strl 98 GOTT NYTT ÅR

Nu summeras året som gick och vi tittar framåt inför nya hantverksutmaningar. Jag orkar inte göra någon årskrönika mer än dessa ord (som betyder mer för mig än för er, som inte följt mig mer än några månader): kaos, kreativitet, styrka, prövningar, fokus. Och så sex veckors konstant graviditetsillamående.... Precis innan jag det började, hade jag några syprojekt på gång och hade nålat upp dem och sytt sömmar som inte blev så bra (bland annat än bubblig dekorsöm som fållsöm) och som behövdes sprättas. Sedan var det "in i dimman" och noll hantverkslust (det gjorde mig bara mer illamående, fast det knappt var möjligt). Efter illamåendet kom en vattenskada i badrummet med torktid sju veckor utan badrum/sovrum, ihop med andra besvär. Inget hantverkande då inte. I november var badrummet klart och vi kunde flytta tillbaka till sovrummet också. Först vågade jag nästan inte leva på, undrade när nästa smäll skulle komma. Sedan vaknade jag till liv mer och mer. Bland det första jag gjorde var att planera nästa syprojekt och nu så här en månad senare ser jag att jag kommit igång ordentligt. Jag får kraft och energi av att sy.

Så efter några roliga pyttekläder och behovskläder till dagissonen, var det dags att möta lådan med UFO:n (unfinished objects). Nålar som suttit i fem månader och väntat på söm. Sprätta ful söm och göra en ny. Denna tröja blev klar först. Den är del i ett kusinset, dvs där vår son och hans kusin har liknande kläder som jag sydde i somras (och nu). Där kusinen fick randig tröja med blå isydda ärmar och marinblå piratbyxor med resår, fick A helrandig raglantröja och piratbyxor med mudd i midjan.

Mönster: Meedom form 1 strl 92 (som 98), raglanärm och muddkant 2 cm i hals, tvillingsöm i ärmfåll.

Tyg: Randig stuvtrikå från Ohlssons tyger och marinblått pikétyg från samma ställe.

Positivt: Att få avsluta ett gammalt projekt. Tyger ser verkligen sommarfräscht ut (i smällkalla vintern). Det var roligt att prova på raglan även om det var lite mer pill med tycker jag. Så önskar jag mig en symaskin som kan sy sömmar, som det är på köpeplagg i raglansömmen. En annan positiv sak var att den fortfarande passade trots att jag klippte till den i sommar. Idag hade jag tagit 4-årsmönstret istället. Undrar om den kommer att passa i sommar eller gå direkt till lillebror om några år?

Lärdom: Raglan och mönsterpassning är svarta pisten för mig. Bättre välja en lättare backe så länge. Nästa gång jag gör raglan blir det när ärmarna är enfärgade (isydda ärmar börjar jag få sväng på också). Titta inte så noga, så ser det bra ut. Fördelen med barnkläder är att de är i ständig rörelse. På bilden har jag lagt fram den enda snygga sömmen, som bara har ett litet fuskveck mot armhålan. Så det ser bättre ut än vad det egentligen är. Vi pratar centimeterstora hack i mönstret alltså. Jag valde att låta det vara kvar för att det ser ju rätt mänskligt ut (och skomakarens barn...).

Så framöver önskar jag mig mycket hantverkat (utöver friska barn och förlossning/amning utan komplikationer) och en overlock. Gott nytt slöjdår på er!