Marinblå velourleggings strl 80

Inspirerad av Fröken Fräken som i sin tur har hittat inspiration hos Sork u Töis, så beslöt jag att det fådda tyget från en kollega i marinblå velour skulle bli ett par leggings, dvs modellen smalare än mina vanliga velourbyxor. Jag blev riktigt nöjd. Det är så snyggt med smala byxor på bebisar, om man har smala bebisar som jag har. Just det, det har ju hänt en del sen sist. Hj föddes som köttbulle (till skillnad från sin spaghetti till bror) och sedan till hösten när han började krypa så smalnade han av och blev spaghetti han också. Det gillade inte BVC utan uppmuntrade till extra intag av fett i maten till honom så det blev spaghetti med olivolja typ och nu ser han ut som en järpe istället, dvs lite lagom bebisfett. Men när jag sydde dessa var han fortfarande spaghetti och de passar fortfarande (hans ben har inte förändrats så mycket, mer magen...).

Tyg: Marinblå velour som jag fick från en kollega som har haft tygbutik (lyllos mig, fick en hel Ica-kasse med tyger, trikå, velour osv), mörkröd stretchjersey Stoff&Stil, ett favorittyg!
Mönster: Meedom strl 80 form 0, resår i midjan. Full längd på benen utifall de ger sig iväg i ett växtryck

Gillar: Färgkombon. Mörkblått och rött blir attityd. Är nöjd att jag kollade in i garderoben och valde tyg också så att byxorna skulle kunna matcha flera toppar. Ju mer jag håller på med design, desto petigare blir jag med att det ska vara snyggt och matchat. Ibland är det bara en lättnad att låta någon annan välja plaggen så att inte barnen bara behöver vara "modedockor". Jag gillar också idén att kombinera velour och leggings. Det bästa av två världar. Mina andra velourbyxor har varit Meedoms form 2 och ibland kan det bli alltför pösigt. Velourbyxor ser också mer klätt ut än vanlig trikå i leggings som ger långkalsongintryck.

Tyvärr: Så är det oftast mat på brallorna... och vi kör inte 40-tvätt så ofta, så de ligger halvskräpiga i klädkorgen och de stunder jag ser honom ren och fin i byxorna är ganska få. Pappalediga maken är inte så noga med fläckar utan vill förmedla matglädje till sonen. Han hänger gärna på och har precis börjat äta med handen (jaa, hela handen, inte pincettgreppet för då går det för långsamt) trots att han bara har en tand. Så det mesta hamnar på byxorna, eller på golvet (som han sedan tar till efterrätt när han kryper runt på golvet).

Hemmarutiner: Börjar kanske arta sig. Jag har faktiskt bloggat och idag sydde jag till två axelsömmar på en pyjamas. De här byxorna var färdiga den 5 november, så jag ligger efter i bloggning. Hj somnade tjugo över nio när han fått skrika av sig lite (gillar inte att det är sovdags och låter oss veta det med bestämdhet). Det känns som om vi börjar se ett mönster och har blivit striktare när det gäller att sova på dagen. Tänk att det är så, att ettan kan sova hur mycket som helst medan tvåan, i vårt fall, blir odräglig och har superkondition så han håller igång fast vi är trötta. Hoppas att det ändrar sig för det är verkligen inte roligt att ha vakna barn 7-22 varje dag...