Solidaritet

Det pågår inlägg om textilarbetare i andra länder, läs Kina, hos bland andra W-collection och Det goda livet. Tänkvärda inlägg. Jag har försökt kommentera men inte fått kommentarerna att funka så jag lägger upp mina tankar här istället.


Så här såg det ut i Sverige för drygt hundra år sedan. Läs Moa Martinson. Att jobba så att man går sönder, för att överhuvudtaget överleva. "Den största kampen av de alla, den att överleva" skriver Moa. Tyvärr är alternativet för dessa människor att svälta, så jag förstår dem. Men visst måste vi kunna producera mer lokalt, dela produktionsteknik med mera så att _fler_ kan göra fina kläder. Kineser till kineser, svenskar till svenskar. Kapitalismen bygger på konkurrens och kostnadseffektivitet, och ger tyvärr likriktning*. Och lämnar lik efter sig, usch.

Men, kom ihåg, så här såg det ut i Sverige för hundra år sedan. Det är bara några generationer sedan. Vi _svalt_ på den tiden. Nu väljer och vrakar vi i de stora kedjornas överflöd. Åksjuk, någon? Det går att förändra, genom solidaritet och respekt för människors sanna värde.

* Ford erbjöd alla färger på sin T-Ford, bara man ville ha den i svart, och titta i en vanlig klädbutik nu för tiden, det mesta är svart