söndag 25 december 2011

Röd fleeceoverall strl 80

HA! Nu ni (särskilt ni två små ungar som har hållt mig vaken i timmar i månader), nu börjar jag komma igen. Tack vare tre nätters sömn (!) och sovmorgnar så orkar jag hålla mig uppe efter den siste lille har somnat vid halv elva och kan blogga. Yes, vad kul!

Och är inte det märkligt? När jag äntligen sluppit ifrån de två små och kan vila från mammaskapet en stund, så håller jag på med plagg åt de små?

Det här är en fleeceoverall som passar just nu i tillvaron. Jag sydde den i storlek 80 i oktober och tänkte att den skulle vara just nu, innan tjockare overaller. Men pga mild vinter så använder vi den fortfarande ibland. Den blev inte snabbt för liten utan passar fortfarande. Den är jättemysig. Dock blir fleece elektriskt lätt, särskilt när man själv har fleece och överdragskläder i polyester. Så den obligatoriska mamma-puss-på-kinden när jag lyfter upp lille Hj, blir en liten lätt stöt också, lite oväntat och lite jobbigt.

Material: Hallonröd fleece från Tygfabriken, samma som den större fleecejackan som A har nu. En härlig rosaröd nyans som jag köpte 2 m av, när jag hade stora planer för sömnaden, så det lär bli fler plagg. Foder i huva och muddar i mörkbruna moln interlock från JNY Design. Jerseyknappar Bibbis Textil. Mörkbrun snedslå i ull, se bild längre ner i inlägget.

Mönster: Meedom strl 80, form 2, full längd och långa ärmar, huva rak fram och rundad MB. Övervikbara muddar eget utförande.

Lycka: Som sagt, mysfaktorn. Den blev snygg också, precis som jag hade tänkte mig, och passar så bra på Hj i vagnen. Funderade ett tag på vad jag skulle fodra med och svängde ganska snart in på molntyget. Har sett moln i huvan hos Näbbgädda för läääääänge sen och det gjorde intryck på mig. Det blir så härlig effekt av moln inuti huvan, som en egen liten drömvärld.

Nu kunde jag också ta tillvara mina erfarenheter från övervikbara muddar sen sist och göra på ett bättre sätt. Tja, hur gjorde jag nu då? Om jag hittar det blir det en tutorial, men än så länge får ni bara njuta av bilderna.... Kantbanden blev bra med de där i stickad ull som jag blev rekommenderad sist till den bruna fleeceoverallen. Det som blev kvar efter den räckte preciiiiiiiiiiiiis till den här overallen, så slapp jag åka ner till stan i ett extra ärende och kunde bara sy på, när tiden och orken fanns.



Lärdom: Här hade jag alltså några lärdomar som jag kunde använda INNAN jag sydde, istället för att samla dem på hög EFTERÅT. Jag sicksackade till exempel sömmarna MB innan jag sydde ihop ryggsömmen. Jag säkrade sprundet på vardera sidan av infodringen, innan jag sydde ihop dem överlappande. Och ja, det blev lika snyggt som de senaste gångerna, jag har börjat få till sprunden. Jag sydde allt på symaskinen istället för att pressa igenom den i overlocken. Sicksack på fleece blir rätt bra.

Skönt att något funkar i alla fall. Det är roligare att sy nu, när jag får de resultat jag har tänkt mig. Synd bara att tiden inte finns. Eller orken, när väl en stund finns på plats. Det är den lille som tar mest energi just nu. Han är vaken på kvällen och behöver än det ena, än det andra. Även om jag och hans pappa kan turas om, så infinner sig inte den där ron. Sen har jag ju börjat på nya jobbet och varit rätt slut efter det om dagarna. Och nu är det nån som ropar igen... suck.... vad är det nu? Jaha, det var sängen som ropade. Dags att knyta ihop säcken och trotsa annandagsstormens bankande på fönstren. Sova vinner alltid till slut.

Fotnot: I väntan på tutorial, vet jag att det finns beskrivet om övervikbara muddar någon annanstans. Bland annat hos Kokalal (var det jag hittade på en snabbsökning, men hon eller någon annan har beskrivit det mer ingående och även haft en diskussion om namnet, övervikbara, uppvik, vikbara muddar osv).

Fotnot 2: Så sökte jag lite till och hittade Näbbgäddas inlägg om muddarna. Och hittade inspirationskällan till overallen, det var värst vad lika de var! Nåja, härm är den finaste formen av smicker. Näbbgädda gör massor av fina saker!

fredag 23 december 2011

Apans nya kläder

Julledighet, då kan man ju hoppas på att hinna blogga ikapp. Bilderna ligger där, färdigredigerade, det är bara tiden som saknas. Jag har en pigg liten 9-månaders som håller igång till halv elva varje kväll. Och då har ju den store+jobb+hushåll+allt annat hållit en vaken sedan kl sju så jag kroknar och går och lägger mig och låter maken (som är kvällspigg som tur är!) sköta nattningen. Sen har jag vaknat med ett ryck vid halv tre och legat vaken i två timmar bara för att sinnet tar igen tyst, egen tid....

Men men, nu ska jag se om inte sena mornar ger sena kvällar och kanske en stund för sig själv? Just nu skrattar den lille och leker sig sjövild i bäddsoffan. Han är jättego, men så här dags vill inte jag vara med. Enskildhet, den absolut största bristvaran just nu. Mer än sömn (även om jag, precis som en god vän som också är småbarnsmamma, önskar mig just sömn mest av allt).

Så här har jag börjat sy kläder åt As gosedjur/dockor. Apan är hans bästa vän sedan två år sedan (Ica och Childhood hade en drive). Jag tog några tyger och klippte på frihand. Det blev alldeles för litet så det går inte så lätt att dra på och av, men visst blev han snyggt stajlad? Tröjan är gjord av en stuvtrikå från Ohlssons som verkade bra i stunden, men som hemma visade sig vara exakt i samma färgställning som Landstingets nylonfiltar... Sjukhuskänsla med andra ord. Men i ett litet format gick det bra. Byxorna är sydda av ljus chambrey från Stoff&Stil och fri i utförandet kunde jag klippa längs med den fransiga stagkanten för att få lite strandkänsla på bensluten. Jag sydde dem en kväll medan A sprang runt sista kvällsvarvet med lek innan läggdags, på tio minuter. Fålla struntade jag i. Jag fick klippa ett hål där bak för svansen.


I all hast sydde jag dit en ärm ut-och-in och när jag väl trätt på tröjan hade jag dessutom satt den ut-och-in så att det är en ärm som är ok, överallt annars är det avigt. Och inte kan jag trä av den för då repar den upp sig ännu mer. Jag lovade A att sy ett nytt set som gick att använda, med fållar och resår. Men det är inte på gång än.


Märket är ett slaktat Mia Textil-märke som blev fel isytt och inte gick att rädda. Utöver blomman. Lagom mycket namnband på ett sånt litet plagg.

Om jag hinner någon gång så ska jag sy blöjor, tröjor, byxor och inredning till docksängen. A fick fasters gamla docksäng och ett gäng docktillbehör häromdagen och han pysslar om sina små med välling och nattning. Känns fint att uppmuntra leken. Med perspektiv tycker jag nog att dockleken var en av de mest användbara lekarna från barndomen. Någonstans hade jag ju redan bytt blöjor, klätt på, gett välling osv. Den stora skillnaden var att dockorna låg still på skötbordet, det minns jag för snart fyra år sedan att jag blev överraskad av, att bebisen aldrig var helt still i vaket tillstånd.