onsdag 29 december 2010

Syskonset med bruna byxor

Jaja, jag får väl blogga istället. Det är kul också, men händer och själ mår så bra av en stunds hantverk.

Så här blev de bruna byxorna för syskonparet. Den store fyller tre i februari, den andra är planerad att födas i mars. Jag lade dit deras respektive nysydda överdel, body för lille, pingvin för store. Här ser man också perspektivet hur ett barn växer. Kläderna för den lille är i samma storlek som passade den store som nyfödd. Så här mycket har han alltså växt. Det hisnar. Och ändå är han inte färdigväxt.

Jag undrar hur det kommer att vara att bli tvåbarnsmamma. Har så svårt att föreställa mig ett annat barn än A. Och hur det blir när han inte får all uppmärksamhet längre. Sånt tänker jag på.

Jag vill sy (22:15)

Jag är kvällstrött men har inte sytt något idag. Det ligger några alster färdignålade och jag är redo.

Men sonen håller sig makalöst vaken. Ligger och bläddrar i en bok, småpratar lite. Kan hålla igång till elva om han vill. Det är jullov på dagis och han vänder sakta på dygnet. Jag kämpar och försöker vända tillbaka genom att gå upp tidigt, väcka honom, få honom till em-vila, väcka honom igen, aktivera honom, natta honom. Men han är lika lyckligt vaken. Vilket skulle vara ok. Men det är det inte, för om jag får fram symaskinen kommer han (än mer lyckligt) uppspringande och hoppas på att få vara med. Jag däremot hoppas att bebisen i magen (vecka 31 från i morgon) har lärt sig att sova till symaskinsljud för jag tänkte sy när han har sovpass sedan.

Sov då, lille palt. Mamma vill sy! Och göra nåt annat än att bara vara mamma idag...

Min ateljé

Jag har en dröm om en ateljé, på riktigt. Drömmen har funnits i många år och det blev ju inte bättre av att se det här. Jag tänker mig ett ställe där jag kan arbeta i lugn och ro, förvara verktyg och material och bara finnas till i skaparprocessen.

I vår bostadsrättsförening finns det en del lokaler/förråd med fönster som de hyr ut för en symbolisk summa, som jag står i kö till. Hoppas, hoppas att jag får ett av rummen snart!

Under tiden har jag mobila kontoret för symaskin, strykjärn (därav ett evigt planerande och fram/tillbakaflyttande, särskilt nu när jag inte vill lyfta tungt i onödan utan ber maken om hjälp) och redskap.


Här ser vi ena lådan där jag kan förvara pågående syprojekt, kvitton osv. Skålen med nålar och en liten trådsax. Den röda lådan är egentligen min pågående stickprojekt-låda, fast just nu har jag inget på stickorna (när hände det senast?!), och nu har den istället fått ett tillskott av diverse saxar och nålar i gratis-plåtaskar från en bindtillverkare som är tänkt för EN binda (hur många av er kvinnliga läsare har någon gång varit i behov av EN resebinda? Har man inte alltid ett litet knippe, typ 3-4 stycken?)

Observera gärna den röda lilla petskyddsnyckeln som jag använder för att kunna plugga i och ur kontakter i vårt el-säkrade hem.

Här är innehållet i syprojektlådan. Fast det stämmer inte längre för nu ligger bara kvitton och "viktiga papper" där. Syprojekten är det sådan snurr på för tillfället att de ligger löst i hyllan, redo att lyftas fram så fort sonen säger "zzz" en stund. Annars är han gärna medhjälpare med symaskinen...

Så i väntan på Min Ateljé, så har jag dels bloggen och snart tänkte jag lägga upp ett tyglager där också, och dels dessa boxar. Jag är ingen bag lady, jag är en box lady.

Pingvintröja strl 98

Här är tröjan jag svor över häromsistens när tråden jag nyss köpt inte motsvarade mina förväntningar. Kanske blev det värre av att dessa pingvinögon ständigt tittade på mig? Och tvillingsömmen strulade, jag hade inte orkat släpa fram strykjärnet för att platta till uppviket och inte orkade jag kolla upp vilka inställningar jag skulle ha för tvillingsömmen. Jag lade ifrån mig plagget. Satte tillbaka symaskinen och tjurade ett tag.

Sedan tog jag nya tag. Fram med sprätten och ta bort de fula tvillingsömmarna. Jaha, det skulle vara stygnlängd 3 mm och inte 2,2 default på symaskinen, och trådspänningen skulle ändras. Ta fram provlapp, jo det fungerar. Fram med strykjärnet, nu ska det göras på riktigt sätt. Och då funkade det. Jag hade bestämt mig för att uthärda med tråden, sa till kobraänden att "nu ska vi göra det här tillsammans min vän, I may not like you and you may not like me but we're in this togheter". Tråden sa: ok. Så satte vi igång att sy och stryka och fram växte något nytt.

Vi får nya chanser hela livet, en ständigt pågående reinkarnation, sa visst Malin Berghagen en gång. Värt att minnas när det kör ihop sig. Så nu har jag faktiskt också sprättat bort ärmarna på mini-bodyn för att sy dit nya, vidare, och bli nöjd när jag ska använda plagget.

Tyg: Stoff&Stil pingvinjersey i bränd orange. Ärmar och halsmudd deras stretchvelour.
Mönster: Meedom 4 år, form 1, ärm 2 cm kortare, längd sweatshirt, tight halslinning utan sömsmån, mudd 2 cm.

Positivt: Att den blev klar den 23 dec kl 23 och kunde läggas i ett litet paket till julafton. "En tröja!" sa sonen, för han har inte lärt sig ha någon åsikt om mjuka paket än. Mudden blev 2 cm, tack vare att jag la till en centimeter på bredden, alltså 7 cm=2+2+1+1+1.

Negativt: Först var jag inte nöjd. Kanske var S&S stretchjersey för muddlikt för att passa som ärmar, såg det inte ut som en torrdräkt för dykare? Men ärmarna verkar värma skönt och den klädde sonen väl. Så nu har jag försonat mig med den. Kul också att A har någon ny tröja också och inte som den här storleksperioden när vi bara har en handfull ärvetröjor och Traderafynd, ingen fintröja. Den här hade han på sig julafton ihop med velourbyxorna. Stiligt!

Bruna velourbyxor strl 98

Nu så blev syskonbyxorna fotograferade. Trots eventuell spaghetti, snor och damm... Jag gillar att sy byxor. Lägg det ena byxbenet räta utåt i det andra som är avigvänt, och vips har man ett par byxor. It's like magic.

Tyg: Stoff&Stils stretchvelour, muddar Ohlssons Tyger
Mönster: Meedom 4 år (som strl 98) form 1, full längd. Muddarna är 6 cm i midjan och 3,5 cm i bensluten.

Positivt: Det gick snabbt och smidigt. Och blev riktigt bra. Mönstret är jättebra. Längden blev precis lagom för lång så att det finns växmån. Mudden har jag också lärt mig längden på för att passa min lille smalis. 40 cm plus 2 cm i sömsmån totalt när jag syr ihop mudden till ett rör. Han väger ca 13-14 kg och är 95 cm lång. Dessutom lyckades jag lägga tyget åt rätt håll med "luggen" uppåt. På samtliga delar. Känns som det skulle kunna vara en nybörjartabbe. Men med mantrat "luggen uppåt, luggen uppåt" så gick det vägen.

Negativt: Muddarna skulle egentligen vara 7 cm respektive 4 cm breda men trots sömsmån så "krymper" alltid mina muddar och blir smalare än jag tänkt. Så framöver ska jag höfta lite mer. Kanske hjälper när man börjar få gravidhöfter, känns som hela tillvaron blir mer "tillhöftad" nu.

onsdag 22 december 2010

Min första body strl 50

Jaha, då har jag gjort mitt eget första mönster, i form av en body med kuvertringning och knappar i grenen. Jag utgick från Meedom strl 56 form 1 då jag förkortade överlag med 2 cm och improviserade lite utifrån en köpt body. Linjerna för axlarna och grenen har jag dragit själv *stolt*. Jag tyckte fleeceoverallen var ett mastodontprojekt men då hade jag inte sytt en pyttebody. Hm, det var lite pilligt tycker jag. Kantbandningen blev inte jämn. Ibland läser jag om en manick som heter Bandkantaren och det är väl ett tillbehör till en (c)overlock? Men jag läser det som en magisk filur som kan göra de här snygga kantbanden så att det ser proffsigt ut. Nu ser det, hm, hemgjort ut. För att inte sy utanför kanten på avigsidan blev det att jag sydde i mitten av kantbanden. Lite ingenjörsmässigt, visst det funkar, men snyggt är det inte.

Mönster: EGET strl 50, ja läs det igen, eget tänk att jag skulle skriva det. Dock inspirerad av Meedom, okänd coop-designer och den högre makten....
Tyg: Stoff&Stil blå svampjersey, kantband deras stretchjersey/muddväv
Tråd: Coats Duet (som tur var...)

Positivt: Jamen, att det blev ett plagg till slut. Den var rolig att sy. Jag är stolt över kuvertringning och grenen. Gillar tyget att det är ljust men ändå färgrikt, kantbanden ger stadga åt färgen också.

Negativt: Kanske inte ska ta upp allt jag är missnöjd med. Jag ser det som lärpengar. Hellre sy och prova mig fram, och stå ut med missnöjdheten, än att ta det säkra före det osäkra och inte sy någonting under tiden jag kollar upp, dubbelkollar, använder sånt som borde fungera. Men här är listan över saker jag lärt mig: Ärmarna blev för smala, 5 cm istället för 6 cm i bredd längst ut. Och det kollade jag inte innan jag trimmat bort den sömsmån som jag för en gångs skull var så noga att hålla 1 cm så att den inte skulle bli för vid, ärmen. Ärmen är ganska lång så första dagarna måste vi kanske vika upp den och då kanske det blir för trångt. Jag tog in 2 cm från Meedoms "jättebreda" mönster. Kanske var aningens för mycket. Jag kunde ha använd vit tråd när jag fäste kantbandet vid tröjan (det som blir på insidan kantbandet sedan). Nu skymtar den bruna tråden fram. Jag använde Pryms jerseyknappar, 10 mm för de hade jag hemma och sedan beställde jag fler från Bibbis Textil och tryckte dit den som saknades. Bara för att inse att de är ganska tjocka och otympliga för ett sånt jättelitet plagg. Och Bibbi som har miniknappar som passar barnkläder! Argh, då kunde jag ju ha beställt såna istället, eller dessutom så att jag kunde ha valt. Men det hade väl varit försent för då hade jag redan tryckt dit de första knapparna. På bilden är det bara två knappar med, den tredje tryckte jag dit dagen efter. Och så kantbanden, med sömmen i mitten, som inte ens är särskilt rak. Jag vet hur det kändes, "å vad spännande nu blir det kantband" när jag gasade på pedalen men det ser mer ut som snömoddsrally om man följer tråden. Fort men fel i dess konkreta form.

Men, men så är det. Lillebror är färdigekiperad för sin debut i luftvärlden nu i alla fall. Jag har visat några plagg och tänkte göra en gruppbild senare. Men här är setet för BB. Mysplyschbyxor och svampbody som matchar fleeceoverallens foder. Lille plutten, nu är det förberett för dig.



Det ska bli så spännande att få prova det på sedan!

tisdag 21 december 2010

Sur på tråd

Jag gillar inte tråd som blir statisk när man ska plocka bort den från det sydda och som liksom klistrar sig fast vid fingrarna när man sedan ska kasta den.

Det kliar i hela kroppen av ilska och frustration då.

Särskilt när tvillingsömmen också strular.

Och barnet inte har någon ren tröja till dagis i morgon och jag hade en vision av att hinna sy en tröja på kvällen.

Grr.

Tack för att ni lyssnade. Jag kanske är på bättre humör i morgon. Sen ska jag köpa ny tråd. Som inte gör kobradans när mina elektriska fingrar kommer i närheten.

söndag 19 december 2010

Om namnband

Nu har jag kommit på min strategi för namnband.

Jag stickar under märket MMKnittish och där har jag beställt namnband en gång i tiden från Mina Namnband. Det är vävda etiketter i två färger i en ganska rejäl kvalitet och de kostar därefter. Jag tänkte inte mer på det utan betalade glatt. Förut hade jag handsytt små etiketter med initialerna och årtalet i två siffror med efterstygn. Det blev nästan som en konstnärssignering, men höll inte så bra i tvätt...

När jag började följa sybloggar fick jag tips om Ikast Etiket, ett danskt bolag som hade vävda etiketter för mer än halva priset. Det fanns fler stilar och symboler att välja mellan och jag valde ett ganska smalt band med design och färger som jag var nöjd med. Mest nöjd var jag med att spara pengar...

Men sen när jag väl skulle börja använda dem kändes de alldeles för smala och plastiga på något sätt. De är inte vävda på samma gedigna sätt som de andra. Mer som klädeshängare än märkesbärare. De verkar hållbara och är verkligen prisvärda för en etikett 10 mm. De från vävda namnband blir 15 mm. De där 5 mm kostar, men verkar göra ditsömnad enklare och mer hållbart i längden, både vad gäller utseende och kvalitet. Jag hittar inget bra sätt att sy dit de andra etiketterna längs med alla sidor och fortfarande få det snyggt.

Så, min nya strategi är: Lägga ut ännu mer pengar på en ny beställning av Mia Textil-namnband från Mina Namnband (och komma ihåg att ibland bedrar snålheten visheten...). Använda Ikast Etiketterna som just hängare och där det passar. Och vara glad för att jag nu vet skillnaden för mig på olika namnbandssorter.

Fotnot: Mer om namnband hos Lillofant. Namnband från Ikast Etiket går att få i 15 mm också, se bara hur snyggt Lillofant får till det. Och sparar pengar...

lördag 18 december 2010

Omlottset för nyfödd och sockar 1 år

Har gjort klart min första beställning. Tyvärr lite skamset för jag lovade dem redan under sommaren. Sedan kom hösten med graviditetsillamående, vattenskada och badrumsrenovering och vips var det november och redan vinterväder. Hoppas inte lill-tjejen som sockarna är till har frusit om fötterna.

Garn: KursivDrops Baby Merino och Marks&Kattens babyull

Mönster: Egen design, mönster MMKnittish (kommer senare att finnas tillgängligt på Ravelry). Inspirerad av foton från 1972 när jag var nyfödd med några stövelliknande sockar som min moster stickat åt mig. De såg ut som stövlar när jag var några veckor för de gick upp till knät på bilden. Jag kunde säkert ha dem ett tag. Men min tanke med denna design var just den tajta resårstickningen att de skulle göra att de satt kvar. Oj, nu springer jag händelserna i förväg, designen gällde först sockar till en nyfödd (min förhoppningsvis i mars). De stickade jag till följande set som vuxit fram, från omlottkofta, sockar och till slut hjälmmössa.

Positivt: Självklart min egen design. Och bästa betyget var att jag skänkte ett annat par minisockar till samma barn som ska få ettåringssockarna och hennes mamma var så imponerad av att "de satt kvar!". Annars brukar ju bebisfötter lyckas sparka av sina sockar när benen går i sina spastiska rörelser. Jag har ingen riktigt bra bild på dem men så här såg de ut:

Negativt: Jag tycker egentligen att sockarna är fulsnygga, de ser ut som små Frankenstein på något sätt. Men ändå så har de sin egen charm. Och om det är så att de funkar så är det värt en Frankenstein eller två. Saker som funkar är verkligen något jag själv gillar, det har man igen varje dag sedan.

Bruna velourbyxor strl 50

Det här är en del av ett byxpar för syskon. Jag har precis sytt klart det stora paret, strl 98, till storebror och hann inte fota innan det åkte in i en nästan 3-årings liv med spaghetti och köttfärssås, rinnande näsa och "kasta byxorna under sängen (bland alla dammråttor)" som tydligen är en rolig lek nu. Kanske måste jag tvätta dem innan jag fotar byxorna tillsammans.

Det här är i alla fall byxorna till lillebror, strl 50. Hoppas att de är lika sköna som de ser ut. De till storebror togs emot bra (innan det där med att kasta dem under sängen förstås).

Mönster: Meedom strl 56 form 0, piratlängd. Muddar 3 cm vid benslut, 5 cm vid midjan. Muddlängd i midjan inkl sömsmån 32 cm.

Tyg: Stoff&Stil brun stretchvelour, muddtyg Ohlssons Tyger

Positivt: Nu börjar jag bli varm i (sy)kläderna. Händerna vet mer vad de ska göra och jag kan till och med njuta av arbetet under resans gång. Förut räknade jag mest tiden jag väl satt och sydde (inte mönster och uträkningar) och blev stressad så länge jag inte såg resultat utan bara "fula" sömsmånsmonster som jag undrade skulle bli proportionerliga plagg. Nu börjar jag få tillit till processen. Dessa byxor gick som smort och jag tycker det syns på resultatet.

Negativt: Någon liten detalj som inte går att hänga upp sig vid. Men varför kan byxkorset under grenen bli exakt avpassat men muddskarv och MB inte vara närmare varann än en centimeter? Och jag känner mig inte hemma i någon namnbandsstrategi. Var ska jag sätta den? Synlig men diskret. Jag tror att mina nuvarande etiketter är snäppet för "billiga" och är lite för tunna och sladdriga för att sitta som "flaggskepp" framtill. Kanske skulle jag ha valt de dyrare? Jag vill ju inte heller att det ska skava. Det jag letar själv efter i plagg är alltid bak resp fram och då är ju lappen där bak eller i nacken en vägledning. Jag saknar dem på hemsydda plagg, men kan inte riktigt komma mig för att totallappa dem som köpta plagg är med storlek, tvättråd och märkeslapp.

Annars är det gott. Börjar se fram mot mammaledigheten (3 mån kvar) och rulla vagn i vårkanten. Bebisen också alltså men vagnen som en slags symbol för det.

torsdag 9 december 2010

Fleeceoverall strl 50

Äntligen har jag fått sy igen. Efter många mödor och besvär kom jag igång med en fleeceoverall till bebisen som är på väg. Och det blev så bra, så bra, att jag hade svårt att gå och lägga mig på kvällen när den var klar, för jag ville liksom inte skiljas från den. Jag är så stolt att jag lyckats få ihop min första overall, särskilt när en del av instruktionerna var på danska. Övervikbara ärmar och benslut har jag fått idé till från bland andra Näbbgädda och Blomma åker vagn, andra sybloggande mammor. Tack för tipsen! Tycker det är fint när fodret syns vid stängning av ärmar/ben. Overallen är inte alls fodrad, utöver huvan och muddarna.

Tanken är bebis i mars, varm fleeceoverall (utifall vintern håller i sig, huvva!) med täckta händer och fötter. Sedan framåt april om bebisen växer går det att vika bort mudden och ha vanliga pyttevantar och pyttesockar. Kanske räcker overallen till strl 56 då?

Mönster: Meedom form 2, strl 56. Jag har förkortat ärmar och ben är piratlängd. Uppviket är 7 cm inkl sömsmån, en fyrkantig bit, så blev muddarna rundade (märkte jag...). Huva med insnitt.

Tyg: Brun fleece från MG-Tyger, svampjersey från Stoff&Stil. Kantband i ull från sybehörsaffär på stan. Hon i affären rekommenderade den istället för vikresår, som jag annars läst skulle passa att kanta fleecetyg med.

Positivt: Allt. Jag älskar overallen. Jag hoppas att den kommer att vara användbar. Jag funderade på var jag skulle sätta namnbandet så att det inte skavde, men ändå så det skulle synas lite diskret. Lösningen blev i nacken på utsidan. Då kan det även användas som upphängningsögla! Praktiskt när man kommer hem och ska klä av både ettan och tvåan, och sig själv, och inga blöta skor längre bort än hallmattan, tack. *plask* där lyckades jag visst trampa i snöspåret på hallmattan själv med bara fötter...


Negativt: Jag hittar alltid småfel eller ojämnheter. Jag gillar att vara noggrann men när jag har ett uppdämt skaparbehov blir jag ivrig och slirar liksom fram för att snabbare få se resultatet. Jag undrade så om jag kunde göra en overall. Och det kunde jag!