tisdag 29 mars 2011

Skräddarsytt

Nyfödd: Lille H, ett gossebarn född den 20 mars kl 15.17 (typ 3o min efter vi anlänt till BB och tio dagar efter beräknat datum...)
Vikt: 3990 gram längd 52 cm
Barnmorskans gissning på vikt: 3000 gram
Kläder som mamma sytt som passar: 0
Filt som mamma sytt som används: 1
Köpekläder som vi fått och som passar: 5
Klädstorlek vid födsel: 56
Mammas gissning: 44
Hade mamma rätt: Nej

Är mamma glad ändå: Ja

torsdag 17 mars 2011

Nytt BB-set, i väntan på BB

Och i väntan på BB-vistelse så syr jag, förstås. Gick igenom förlossningsväskans packning än en gång och insåg att bodyn i strl 44 inte matchade det övriga från Mia Textil Design. Det var dessutom storebrors första body och det kan väl vara kul att ha ett unikt plagg till nästa barn? Jaja, ni hör att jag hittade några orsaker till att få sy igen och nu blev det en body med kuvertringning. Barnmorskan tippade 3000 gram vid senaste kontrollen så det är nog bra med tillräckligt små plagg. Bodyn jag sydde förut (den matchade inte heller, gick ju i blå/grön färgställning, våra "temafärger" är brunt, vitt, orange och rött) var i storlek 50.

Så här skulle det sys mindre. Jag tog mitt mönster och kortade i sidled och ärmlängden. Då såg jag sedan att ringningarna vid hals och gren kanske blev för snäva, men jag hade inte tid med några omritningar. Det här plagget skulle ju snart ner i väskan! Säkert valde jag fel typ av tyg också, men jag hade inte tid med några beställningar av tyg som ska hämtas hos postombud, mellan värkarna. Det viktiga var att sy, att få ett litet plagg och att matcha BB-setet.

Tyg: Stoff&Stils stretchjersey/muddväv (ja, det kanske är lite tjockt och varmt för en body?) i vitt och orange
Mönster: Egen kuvertringning och gren utifrån Meedoms tröjmönster strl 56. Förminskat några cm i bredd och ärmlängd.

Lycka: På något sätt är det nog lite besvärjelse i att sy och samtidigt hoppas att man inte hinner klart för att värkarbetet sätter igång. För helst vill jag ju bli klar också. Men inte ens denna gång lyckades ett miniplagg påverka hormoner och lilleman som verkar trivas i magen. Så jag gläds åt att kunna packa ner det i förlossningsväskan och ha ett plagg som matchar filt och overall. Och inte skär sig alltför mycket med det stickade setet. Nu längtar jag bebis och om åtta dagar blir det i alla fall någonting, det har Farbror Landstinget bestämt. Men jag hoppas lilleman och vårsolen kan styra det till något annat :)

Lärdom: Jag ville ha vitt till en liten liten en. Men ändå inte bara ha vita kantband. Så jag provade några olika kombinationer och tog orange till slut. Bara för att under arbetets gång känna att det såg ut som en fotbollströja för Holländska landslaget.... Men i slutänden så ordnade det sig ändå.

Sedan, stolt, har jag inte låtit kantbandsstrulet hålla mig tillbaka. Detta såg jag som en utmärkt övning i kantband, smått, noggrant och färger som visar minsta misstag. Jag klippte alla kantband bredd 4 cm och följde Blomma åker vagns guide igen. Jag tog tvillingnål för att fästa baksidan av kantbandet och då orange i den ena övertråden och vitt i den andra. Sedan följde jag viklinjen på kantbandet och lät ena sömmen bli vit på vit och den andra orange på orange. Det blev snyggt! Jag försökte köra så långsamt som möjligt för att kunna svänga snyggt i ringningarna.

Tja, om ni inte hör något på ett tag så kanske jag föder barn. Eller också kommer det fler roliga inlägg. Det blir i alla fall mycket sytt nu :) Och mycket utomhustid och lekparkshäng, sonen har upptäckt gunghästens charm....

Muddbyxor strl 92/98 gånger tre


Välkommen till byxfabriken! Ja, det var de förlösande orden som fick mig över "trikåskräcken" och börja sy barnkläder. Jag är en otålig sömmerska, har stickat mer i mina dagar och funnit ro och glädje i det. Med symaskinen är dels en maskin inblandad och det är fler olika moment som tar olika lång tid och det som driver mig är visionen om plagget, resultatet och när det är nära så gasar jag på och ibland slirar jag i mål. Men ibland så har även det meditativa och hantverksmässiga kommit i syprocessen. En fördel med min symaskin är att den har hastighetskontroll, man kan sy på lägsta hastighet vid känsliga moment. Då spelar det ingen roll om jag vill gasa mer, för den går bara i långsamt då.

Men, men det var en parentes, i juni har jag sytt barnkläder i ett år och det var en medbloggerska Fröken Fräken som skrev om byxfabrik och fick mig så intresserad. Nu, knappt ett år senare (ja, det tog mig ett tag från inspiration tills jag kom igång) är jag själv en byxfabrik!

Och det är tur att det finns kusiner att sy till :) Dessa tre par muddbyxor är en beställd (tack, kära svärmor!) födelsedagspresent till yngste kusinen på pappas sida. Kusinen på mammas sida har ju fått sin leverans byxor och pyjamas tidigare. Det är så roligt att sy till kusinerna, jag känner dem och får öva lite på kundhantering i ett tryggt sammanhang.

Tyg: Varmorange velour och mudd i matchande färg (tack, Anna!) från Mjuka Tyger
Mönster: Meedom strl 92 form 2, midjemudd 52 cm istället för föreslagen 56 cm.
Kommentar: Gjorde dessa glada byxor i en mindre storlek än de andra. Kusinen är nyss fyllda två och farmor ville ha växtmån och trots storleksval satt de riktigt bra på hans kusin, vår son som är ett år äldre. Jag tänkte också att man kanske inte behöver tre muddbyxor samtidigt utan att det kan vara lite bra att växa i dem allteftersom.

Tyg: Svart kamel stretchvelour från Stoff&Stil, mellanblå mudd fynd från Tradera.
Mönster: Meedom form 2 strl 92, ej förkortad längd för muddarna (ca 2,5 cm längre ben alltså) och midjemudd 54 cm.
Kommentar: Sedan tog jag Stoff&Stils kamelvelour (och lärde mig precis som andra sybloggare att de fäller vid första tvätten så klädvårdsrullen har fått gå varm för att de inte ska se välanvända ut redan innan de slås in som present!) och kombinerade med den läckra mellanblå mudden. Har längtat efter att använda den och ihop med svart blev den fin och jag tror färgkombon passar kusinens familj, känns som deras färgval liksom. Benlängden blev väl tilltagen och då är det tur att mudden håller uppe, till skillnad från vanlig fåll som får byxlängden att släpa i golvet...

Tyg: Brun stretchvelour Stoff&Stil, brun mudd Ohlssons Tyger.
Mönster: Meedom form 2, strl 92, lika långa ben som de svarta byxorna och midjemudd 56 cm som Meedom själva föreslår (och som är 16 cm längre mudd än den på 40 cm som jag använder till vår smale treåring..., förstår ni att jag provade lite kortare mudd, det är inte roligt när det hänger i midjan).
Kommentar: Jag avslutade med att göra ett mer neutralt par i kombon brun/brun. Dessa är störst och jag tror de motsvarar strl 98 i butiksplagg (Meedoms mönster kan vara stora i storleken).

Lycka: Kusinsömnad och att det nu finns tre vandrande reklampelare i skilda delar av Sverige :) Det gick fort och lätt att sy byxorna och jag lovade inledningsvis bara ett par eftersom jag inte visste om jag hade en "dejt" med BB och inte skulle hinna leverera dem, men sen såg jag att jag hann sy de andra också. Och nu har jag hunnit fota, leverera, blogga och inte är det nåt BB på gång här inte. Skönt att ha något som sysselsätter tanken under tiden. Kusinföräldrarna hade önskat sig mjukisbyxor och det tolkade jag som plysch/velourbyxor (är själv väldigt förtjust i modellen, särskilt med mudd till, skönt och användbart). Nu är jag inte riktigt i form för att köpa eller beställa massor av tyg så jag fick köra Kajsa Varg och ta vad jag hade. Och jag hade tre velourtyger och lyckades få till tre olika par som ändå är samma. Jag är helnöjd.

En liten detalj som jag är glad att jag provade är att sy fast sömsmånen i benmudden så att den inte står ut. På mindre muddar är det fördel att sy på mudd först och sedan sy ihop benet och då blir ju den sömmen synlig även inuti mudden (till skillnad på när man syr ihop mudden som ett rör, då blir mudden slät, som i midjan). Nu stickade jag ner den (det var ett begrepp jag hade jättesvårt för i början, vaddå sticka? Jag syr ju!) och det såg proffsigt ut.

Lärdom: Det är schysst att välja olika färg på undertråd och övertråd för att få så diskreta sömmar som möjligt. Muddbyxor är nästan en favorit, går lätt att sy, är användbart och skönt att ha på sig. Som meditativ sömnad. Nu är tygerna nästan slut så jag får uppdatera mitt velourförråd. Den bruna räckte till tre par byxor, dessa och ett par till storebror och ett par till lillebror i magen.

Nu ska jag sy vidare på en body som ska med till BB och avsluta skjortan i seersucker aqua/vit som ska passa sonen i sommar. Jag har verkligen blivit varm i sykläderna :)

PS Jag börjar längta efter en overlockmaskin nu. Men hur bra går det att lära sig en ny syteknik under påverkan av amningshormoner? Just ihopsömmarna är det tristaste momentet tycker jag, till och med mönster och tillklippning är roligare, och jag kan tänka mig att overlocken underlättar detta moment, när den syr, kastar om och trimmar sömsmån i ett steg. Plus snygga, sköna sömmar på insidan. Dregel, dregel, jag får återkomma om eventuellt inköp.

fredag 11 mars 2011

Bebisfilt i orange/röd svamp

Och här är den fula filten. Jag sydde den igår och det var då den blev sådär "ful som stryk". I morse hade jag ny kraft och satte mig med sprätten. Att sprätta kan vara trist och lagom irriterande, men det kan också vara meditativt och rogivande. Särskilt om det handlar om ett syprojekt som inte gått dit man velat. Jag sprättade bort kantbandet, den sista "känsliga" stickningen från rätsidan som inte fått med sig kantbandet på baksidan. Det var rätt många stygn.... men jag har ju inte så mycket annat för mig så jag kan lika gärna ägna mig åt det.

Till slut var jag klar och kunde pilla bort en miljon små trådfragment (också i en meditativ stämning). Sedan följde jag Blomma åker vagns kantbandstutorial (eg hade jag läst den kvällen innan och vaknat med insikten att "svampsidan" på filten kan få vara avigsida, för jag tror att vi kommer att ha den orangea sidan mer utåt och att det gör inget med en tvillingsömssicksack vid kantbandet då, särskilt inte i brunt där sömmen inte syns lika tydligt). Jag skippade alltså att vika in en fåll på avigan med kantbandet utan bara nålade fast det för att sedan klippa bort överskottet. Sedan strök jag, trädde tvillingnålen och sydde långsamt, med stadig (meditationen hade gjort sitt!) hand för nu skulle det bli Kantband. Och det blev bra! Så nu lovar jag att klippa breda kantband, som räcker runt om, och använda tvillingnål. Tills jag har en kantbandare-mojäng och en annan maskin.

Det var ju tur att kantbandet blev bra för resten av filten är nämligen sned, vind och ojämn. Jag hade inspirerats av Näbbgäddas filtguide (och pinsamt nog lyckats välja samma tyg och färger... först skulle filten vara enfärgad med orange, vit och brunt, men sedan tänkte jag matcha med de andra svamptygerna på bebiskläderna och vips så hade jag gjort copy-paste, helt omedvetet) men körde på utan att läsa innantill och missade fina tips om att använda rutat papper, vara noggrann osv. Filten såg rätt ok ut innan jag körde en stickning runt om, innan kantbandet, och då blev det bubbligt (och eftersom jag har en hushållsmaskin så kunde jag inte följa råd om differentialmatning).

På bilden ser den bra ut, mkt pga strykning och presentationsteknik. Den är jättefin i färgerna och känns varm och go att använda på en bebis. Färgen heter "varmorange" och det stämmer verkligen.

Tyg: Röd svamp ekologisk jersey Stoff&Stil, varmorange velour Mjuka Tyger, kantband brun stretchjersey/muddväv Stoff&Stil
Mönster: Tja, eget. 60x80 (ytterligare en detalj jag missat plocka upp från Näbbgädda, att ha standardmåttet 70x80 som i vagn/vagga), rundade hörn med kaffefat. Snett och vint av ren inspiration och bebisbrådska (det gällde att den skulle bli klar innan vattnet gick eller värkarbetet satte igång).

Lycka: Att jag gjorde om den. Nu kan jag använda den utan att lida och det var rätt skönt att sitta och sprätta.
Lärdom: Det är inte roligt med stora, raka projekt. Jag blir ivrig, ska köra på och då blir det inte så rakt och rent som det behöver vara på en sån enkel sak som en filt. Varje felkörning syns. Jag hade sett fram mot att göra en filt och jag känner att det är nog för den här gången. Det är underbart när andra syr filtar, och jag skulle vilja behärska det. Men inte nu. Dessutom går det åt så mycket tyg! Snåljåpen i mig protesterar.

Nästa projekt blir en sommarskjorta i seersucker till sonen, strl 104. Inte mer bebisgrejer nu, som jag vill hinna klart. Det dröjer ju i alla fall innan sommaren är här. Så nu ska jag sitta och pilla med små detaljer istället för att köra autobahn-sömmar på filtar.

Bebismössa bruna moln

I väntan på bebis, vad gör man då? Jo, man vaknar varje morgon och kommer på ett nytt plagg som behövs och som man kan sy under tiden. Lite speciell känsla, det kan ju vara omedelbar leverans. Ibland tänker jag "ok, bebis, vänta ett slag, mamma ska bara sy klart det här...". Samtidigt gör det ju inget att bli avbruten av en sån viktig ankomst.

Men, men bebis har inte kommit ut än. Det var beräknat till igår och om två veckor vill vårt landsting att det blir igångsättning. Under tiden har det blivit denna mössa i härliga bruna moln och just nu syr jag på en filt som blir ful som stryk men som förhoppningsvis värmer ändå. Varför ger jag mig på kantband, när jag ändå inte kan sy det snyggt? Jag hoppas alltid att kantbandslyckan ska stå mig bi och att det på ett mirakulöst vis ska bli superjämnt utan att jag nålat varje mm eller sytt exakt 1 cm sömnsmån. Det blir det inte.

Tyg: Bruna moln interlock JNY Design (på rea hade hon då, glad jag passade på).
Mönster: Eget, dubbelt tyg, tutorialen hämtade jag från Made By Me.

Först gjorde jag en prototyp och då fick jag leta efter en modell med huvudomkrets 34 cm. Lammet från Lambi ställde upp!

Prototypen blev lite kort utifall huvudet är mer avlängre än tyglamms huvuden (som dessutom har något större öron). Prototypen syddes även utochin så det finns en hopsydd söm från rätsidan. Vad bra att slippa göra det i bruna moln mössan. Då märkte jag också att insnittens början blir som hörn som står ut och jag fick sy till rundade hörn, som jag inte riktigt vet hur jag ska föra in i mönstret. Slutmodellen, den med bruna moln, blev mjukt rundad i alla fall.

Idag fikade vi ute i solen. Jag kunde dricka varm choklad utan att må illa. Hoppas det betyder att hormonomställningen fortsätter och att vi snart kan få snusa bebis istället för att bara vänta, vänta, vänta. Och det är ju inte så att det trillar ner roliga saker under tiden inte. Nej, alla roliga besök och presenter kommer ju liksom efter bebisen. Håll tummarna för mig om jag åker in, innan vi hörs nästa gång!

tisdag 8 mars 2011

Sockleverans rödlila till en liten bebis



Dessa små minisockar sitter numera på en bebis som föddes förra veckan. Jag stickar dem mot beställning och beställaren hade en kollega som väntade barn nu i mars. Kollegan gillade enligt uppgift färg så jag tog kombinationen röd och lila, som är en av mina favoriter. Först hade jag gjort några provdekorer och skickat över till beställaren för att välja. Så tog hon den som jag tyckte var mest djärv och roligast att virka dit.

En tidning i Södermanland har publicerat de brunrosa sockarna jag gjort och tipsat om Mia Textil Design. Jag ska få se urklippet idag. Stolt som en tupp är väl bara förnamnet. Men den bästa känslan är att skribenten, som verkligen testat det första paret och vet att de sitter på, och värmer, är så nöjd att hon rekommenderar mig vidare. En design som jag själv kommit på, och väntar på att få testa på egen bebis (leveranstid snart förhoppningsvis). Om du som läser det här har sett klippet så kan jag berätta att jag gärna tar emot beställningar för leverans under våren. Även om jag snart ska ha mitt andra barn, sitter jag gärna och stickar "mellan varven", tom på BB (om allt går väl).

Söta, små, levererade, rekommenderade och sitter på. Kan det bli bättre?

Garn: Drops Baby Merino färg 16 klarröd och Drops Muskat färg 38 lila
Mönster: MMKnittish

Beställning: Gå till shoppen eller maila.

måndag 7 mars 2011

Muffinsmössor egen design

Jag måste ju visa upp mina stickade mössor i egen design. Jag kallar dem muffinsmössor. Ursprunget är en dagismössa till sonen i brunt som fick rosa dekor upptill. Jag hade tanken på en snöstjärna eller stjärna över huvud taget, det går som sex längre strålar ut från toppen och sex kortare. Sedan lade jag dit en I-cord som dra-loss-mössan-av-sonen-när-vi-kommer-inomhus-grej. Men resultatet blev inte stjärnlikt, utan mer.... muffinslikt. Som en nybakad chokladmuffins med rosa glasyr (mums). Resår kring panna och öron, lite rätstickning som variation och så tvåfärgsstickning längst upp. Modellen fungerar jättebra och jag kan säga att det är ingen som ser ut som sonen på dagis (tja, inte i hela världen troligen).

Så då gjorde jag en ny till mig själv när jag köpte en ny jacka. Lyckades hitta precis rätt röd nyans som matchade jackans röda blixtlås (jackan är faktiskt jeansblå, rött och blått precis att det går). Valde...hm, chokladdekor. Det är samma storlek i mössans bredd för sonens mössa har växtmån men jag gjorde den längre för att täcka hela huvudet genom att förlänga resårpartiet. På bilden ser den bruna mössan större ut för den är mer använd och har töjts ut en aning. Min mössa har använts i kanske tre veckor.

Sugen på en muffinsmössa? Jag har tanken att förmedla mina mönster via sticksajten Ravelry och kanske kan jag även lägga dem i shoppen. Det tar lite tid att sticka dem, kanske 10-12 timmar. Man kan använda rundsticka men jag har av ren lättja stickat dem fram och tillbaka (på rundsticka) och sedan sytt ihop dem. Märkningen är MMKnittish som är min stickdesign. Såg att någon hittat hit på sökning annorlunda stickdesign, tja det kanske man kan säga att det är?

Garner: Plassard Week-end (50% ull 50% akryl) färg 1300 mörkbrun, 2 nystan (typ 56 gram...) och färg 3120 rosa, samt Drops Karisma (100% ull superwash) färg 48 mörkröd 2 nystan och Plassard Week-end färg 1300 mörkbrun. Garnerna har samma stickfasthet, jag tänker mig att Week-endgarnet passar bra till en barnmössa som slits mer än en vuxenmössa som kan köra renodlad ull. Men det viktigaste är nog att välja en färg som man gillar!
Mönster: MMKnittish

Lycka: Att göra egen design och att själva skapandeprocessen leder till något annorlunda än jag tänkt men ändå blir det bättre än jag någonsin kunnat tänka ut själv.

Lärdom: Mössor ska sitta rejält tajt från början för att hålla i längden. För det är inte kul med en mössa som hela tiden glider ner i ögonen. Fråga sonen bara.

Skjorta i sand/vit strl 62

Fortsätter mitt uppdaterande. Skjortan till bebisen i magen blev klar också helt nyligen.

Tyg: Seersucker färg sand/vit från Stoff & Stil. När jag fotar blir det beigetrist. Mycket bättre färgåtergivning på deras sida.
Mönster: Meedom strl 62, form 2, långa ärmar, liten halsringning, spetsig krage, knäppkant fram dubbelfåll, även dubbelfåll ärmslut och livkant. Snedremsa för att dölja sömsmån i kragen.

Lycka: Så kul det var att sy skjortan. Jag trivs med vävda tyger, de ligger ju kvar där man lagt dem, inte drar sig och är så där mjuka och härliga som man gillar med trikåplagg som ju är desto skönare att ha på (tycker jag). Det här tyget i seersucker/bäckebölja är så härligt. Mina fingrar log av att hålla på med det. Och sedan få pyssla ihop en liten, liten krage och en liten, liten ärm. Det var verkligen lycka att sy plagget. Särskilt eftersom jag strök och sprättade allt eftersom det behövdes för att få till alla sömmar snyggt. Längtar till sommaren. Och längtar till del två av den här bäckeböljautflykten som är en lite mer arbetad variant till storebror i färgen aqua/vit med manschetter, svängd livkant, ståkrage för att skydda halsen mot sol och snygga knappar.

En liten liten krage

Lärdom: För det var just det där med knappar. Jag sydde knapphål på maskinen för första gången (och då menar jag inte på just den här maskinen utan över huvud taget). Det var lite svårt att hitta startpunkten när jag hade markerat mittpunkten på varje knapp. Så vad gjorde det att jag mätt noggrant 4,8 cm mellan varje knapp, när knapphålen dök upp lite här och var. Dessutom varnades det för att försöka sprätta knapphål. Så satt knapphål sitter. Om man tittar på bilden syns det att jag börjat uppifrån och ju längre ner jag kommer desto mer pricksäker blir jag. Min lärdom blir således: MARKERA STARTPUNKTEN PER KNAPP OCH MÄT DET AVSTÅNDET LIKA INNAN SÖMNAD. Asymmetriska knappar är häftigt, om man gillar jazz. Tröstar mig med att det nog inte syns så mycket på sedan.

Sedan hände det något märkligt med längden på plagget. När jag hade sytt ihop nästan allt ser jag att proportionerna är fel. Den är för kort! Kollar mönstret, nej det ska vara rätt längd. Och så mäter jag mot plagget, som är 4 cm för kort, både bak- och framstycke. Det ser ju ut som en jacka! Och vips fick jag en förklaring vart de 4 cm tog vägen, de hamnade ju på munkjackan som ju fick ett blixtlås som inte matchade öppningen fram. Two wrongs make it right? Då lärde jag mig att skjortor gärna ska ha lite längd och nästan som sprund i sidorna för att inte upplevas jacklika. Storebrors skjorta kommer säkert att användas mer så där tänkte jag se till att använda mina nya kunskaper om knappar och längder. Förr eller senare så borde jag ju pricka rätt?

Närbild på knappar, här syns tygets kvalitet och färg bättre.

Bruna fleecebyxor strl 104

OK, nu börjar jag komma ifatt. Alla har fått vara friska nu, flera sammanhängande minuter. Ni vet, ibland är det bara sjukstuga i en månad och det känns som man aldrig kommer upp till ytan. Handla, städa, diska och så host,host så dyker det upp ett nytt litet virus och sätter klorna i sonen eller någon annan. Men nu har jag sytt (yes!) och tagit foton (yes!) och har börjat redigera bilderna för att blogga.

Tack vare syvännen Makrill så går det nu mycket enklare att redigera bilderna. Förut var det så tidsödande och tålamodsprövande (lägg själv en övertrött 3-åring kl 23 på kvällen och måla vit färg med pensel längs konturen av ett klädesplagg samtidigt, när dessutom son nr 2 sparkar upp mot revbenen....). Tack Makrill för hjälpen!!

Jag mjukstartar lite med ett ganska trist plagg, men oj så användbart. Bruna fleecebyxor att ha under galonstället. Resår i midjan och vanlig fåll i bensluten. Rejält med växtmån, känns bra inför nästa fleecesäsong. Min lille smalis fick resår på 50 cm och vi får dubbelvika i midjan för att de ska sitta uppe. Han må vara 100 cm lång numera, men han är inte 50 cm i omkrets, än.

Tyg: Brun fleece från Tygfabriken
Mönster: Meedom of course, strl 4 år, form 2, full längd på byxbenen

Lycka: Lättsytt, även om jag tänker på allt ludd som blir i symaskinen av fleecen (städa borde man i maskinen, snart). Fleece är inte dyrt och inte dyrt att köpa som plagg i butikerna heller men det är så himla läcker känsla att kunna säga till sig själv "oj, grabben har växt, vi skulle behöva nya fleecebyxor, om man skulle ta och åka ner på stan och leta.... nej, oj vad skönt det är att sitta hemma och bara sy ihop sig ett par byxor. Strl 104 tack, i brunt, javisst det ska det bli!". Först var sonen entusiastisk "mamma sytt maskinen" men nu är det samma gamla kamp och sprattlande ben. "NEJ inte bombyxorna" säger han, som vi inte vet vad det betyder. Han kan springa rätt långt för att slippa ta på dem.

Min namnlappsstrategi fortsätter att fungera fint. De billigare från Ikast Etiket funkar perfekt som hållare med samtidigt lite reklam. Om de inte skavde skulle jag sätta dem i nacken/midjan på alla plagg.
Lärdom: Att använda lasson i Gimp och be om hjälp när man kör fast.




onsdag 2 mars 2011

Drömmar om sommaren

Work In Progress. Det är sånt här jag ägnar mig åt, när jag bara har kul vid symaskinen. En liten skjorta i strl 62 i seersucker, som svärmor kallar bäckebölja, sand/vit från Stoff och Stil. Mitt livs första krage, men inte den sista. Här inte ihopsydd än i ärmar och sidor. Underbart somrigt tyg, roligt med miniplagg.

Jag köpte tre färger på seersuckern: sand, aqua och äppelgrön. Sonen valde aqua som är en ljusblå nyans. Han ska få en likadan skjorta i sin egen storlek. De här tygerna väcker sommarlängtan i mig. Tänk att snart nog är det sommar igen, med värme, sol och sandaler. Och små skjortor till barnen.

Randig tröja och mjukisbyxor med förstärkning strl 104

Så till den andra delen av beställningen. En "multigrön rand"-tröja i samma storlek och format som pyjamaströjan. Det är svårt att fota det här tyget, det ser alltid mildare ut i färgerna, redan från Mjuka Tygers hemsida till det nysydda plagget. Det är i själva verket lite mer "illigt" i färgerna.

Den här gången satte jag inte den yttersta knappen på axeln på kantbandet (och satt och handsydde av den anledningen) utan lite innanför. Lättare att sy och lättare att få snyggt, nu står iofs kantbandet lite ut men det ligger i linje med halskanten så det ser rätt bra ut ändå.

Tyg: Multigrön rand interlock från Mjuka Tyger och Citrongul interlock från samma ställe.
Mönster: Meedom form 1, strl 4 år (104 tycker jag, 98 står det i boken)

Lycka: Att de blev så glada och nöjda med plagget. Även om jag beställt flera "illiga" färger från Mjuka Tyger så klär brorsonen i starka färger och även detta. Min egen "blekfis" till son hade nog sett sjuk ut i citrongult.... Jag blir så glad av tyget, glad att det passade E, att det passade hans föräldrar och att det blev en tröja med knäppkant på axeln. Sen att jag fick sy om halslinningen tills jag fått det snyggt på både fram och baksida, det var något annat det.

Lärdom: Tja, hur ska man göra kantband utan extra hjälpmedel? Meedom rekommenderar att sy fast det från rätsidan men då får jag inte med alla tyglager hela vägen på avigsidan. Tvillingnål har jag provat några gånger med mer lyckat resultat men ibland vill jag ha en söm från rätan, inte två. Hm, det tål att tänkas på. Här blev det handsytt igen för att fixa till ofrivilliga glipor. Ja just det ja, sen kan det vara bra att tänka när man klipper så att det inte blir två framstycken och inget bakstycke, som det blev här.
Sedan beställde brorsan mjukisbyxor i ett slitstarkt tyg med förstärkningar vid knät. Slitstarka tyger fanns inte direkt i tyglagret men väl ett tyg som liknade jeans. Det var underbart att sy i. Jeansen hela charm men ändå så mjukt! Jag hann planera för många fler projekt med jeansfeeling som ändå kan vara mysplagg, tills jag körde fast på förstärkningarna. Jag har inte sytt applikationer förut och tänkte "äsch, vad då mellanlägg, det har jag ju inte ens hemma och inte orkar jag åka ner till stan, jag kör ändå, kanske är det överkurs", och det blev bubbligt och inte snyggt alls. Sprätta loss var inte att tänka på. Så det höll på att bli att kassera en hel bit tyg.

Då var inte jeanstrikåtyget roligt att leka med längre.

Men hur konstigt det än är så kan man lägga sig i syvrede och vakna upp med förnyat tålamod och en idé om en lösning. Kanske skulle det funka att sy dit ett mellanlägg efteråt? Värt ett försök. Tog min gravidmage och masade mig ner på stan, jag skulle ändå till barnmorskan. Det funkade sådär. Det slätade ut applikationen och jag fick en extra söm runt eftersom jag sydde fast mellanlägget som extra försäkring. Det var vliseline som ströks på, enligt rekommendation från butiken. Mitt första mellanlägg i alla fall. Den andra förstärkningen gjorde jag "enligt boka". Sen att knäskydden blev mer av skenbensskydd första tiden, det var en bonuseffekt ;-)

Tyg: Jeanstrikå Mjuka Tyger (fast som köp via Tradera), förstärkning en pikéstuv från Ohlssons Tyger, turkos mudd samma ställe (visst blev det snyggt med det mörka och turkos, turkos min nya favoritfärg? Längtar efter pool och hav?)
Mönster: Meedom, form 1, strl 4 år, glömde korta av benlängden för muddarna så förlängda ben med några centimeter, lite extra växtmån (tur att muddarna håller upp den extra längden), Resår i midjan.

Lycka: Att jag inte gav mig om förstärkningen och slapp att slösa tyg. Att jag valde turkos trots att min bror säger att han är "konservativ" i färgval. Han tyckte också att det var snyggt.

Lärdom: Tacka inte ja till uppdrag som du inte vet hur du ska lösa när du samtidigt är gravid, trög och otålig. Knäppkanten kändes lagom, men förstärkning kände jag att det där skulle det bli problem med. Kanske för att jag själv inte gillar förstärkning på plagg. Men det kändes bra att gå "kunden" till mötes till slut.

Röda moln pyjamas strl 104

Fick sy en till pyjamas efter jag förvaltat förtroendet väl (trots avklippt resår och low-cut byxor sist...) med den tidigare beställningen till min brorson. Det blev samma modell ("försök att göra rätt på byxorna denna gång", sa brorsan. Som tur var fungerade den låga modellen och behövdes inte göras om i alla fall), dvs vanlig tröja med lång isydd ärm, tvillingsömfållar och byxor med resår i midjan.
Brorsan fick säga vilka färger han gillade och när han sa rött och brunt, så såg jag en chans att använda mina nya röda moln från JNY Design (som var på rea när jag köpte dem!) och samtidigt göra bruna byxor till. I halsen skulle jag först ha rött kantband, men fick en ingivelse att ha brunt och det passade ju jättebra!

Tyg: Röda moln interlock från JNY Design, röd interlock till ärmarna från Mjuka Tyger, byxor brun jersey Mjuka Tyger, tryckknappar från Bibbis Textil
Mönster: Meedom form 1, strl 4 år (motsv 104)

Lycka: Rött, brunt och vitt är så snyggt ihop. Passar även på julen ;-) Om det hade varit juletid hade det nog känts mer juligt. Längden på byxorna och ärmarna var väl tilltagna så det kanske blir intag av julegröten för lille E i denna pyjamas i år också? Jag blev så glad över att knäppkanten fungerade, eftersom jag inte gjort någon sådan förut. Sedan kände jag mig så finurlig som satte dit knappen innanför kantbandet så att det inte blev så tjockt. Sydde alltså dit kantbandet ovanpå efter jag tryckt i knapparna. Så har jag sett att det görs på köpta kläder.

Lärdom: Men trots min tryckknappsabrovink så blev det tjockt och klumpigt (Prym Jerseyknappar 10 mm är något för tunga i min smak, vill ha 8 mm och nättare knappar) och jag fick handsy en del eftersom pressarfot, matartänder och metalltryckknapp inte fungerar så bra ihop ( hur 17 gör de på fabriken då?). Som lite av en Pyrrhusseger, javisst blev det bra men tungrott. Jag gjorde annorlunda på den andra tröjan sedan.

tisdag 1 mars 2011

Nöjd minikund

Självklart vill jag visa senaste leveransen till brorsan och hans son E. Livebilder så kommer plaggbeskrivning med mera senare.

Klädpåtagning, börjar med dagiströjan och mjukisbyxorna. Bäst att inspektera vad det är man fått på sig. "Hm, här har hon sytt dubbla sömmar alldeles intill varann, hur går det till?"
Jodå, det funkar att gå omkring i kläderna också. Tänk materialet i byxorna ser ut som jeans, men det är ju mjukt ju? Paketet med kläderna, som kom med posten, är nyuppslitet, här vilas det inte på några hanar.
OK, mamma och pappa vill att jag ska posera. Bra så här? Jaha, le också.... nu då?

Fasters lille hjärtegryn. Tänk vad roligt det var att sy till dig :)
Nu fick jag på mig pyjamasen med vita moln på röd botten och bruna byxor till. Fram med gosekatten. Är det läggdags snart?

Tack snälla M och J för att jag fick beställningen och för att jag får visa E på bloggen! Kram till er.