Ära vare Gud i höjden, det här har jag gjort i slöjden. Inte sedan högstadiet har jag sytt ett plagg till mig själv men vad gör man när mysbyxorna blir alltför nötta och stora kedjan inte fortsätter att tillverka likadana? Jo, man provar att göra egna. Den här gången tänkte jag att de skulle få sluta vid knät, det var sommar när jag påbörjade dem, och kanske vara lite mer tajta än originalet. Jag skissade och ritade och klippte.... utan sömsmån, så nog blev de tajta. De är som leggings ungefär. Sedan när de var klara nu i vinter kändes ju knälängd, tja, lite kallt. Och med en stor mage också, så hoppas jag bara att de sitter bra i midjan, för nu sitter de nedanför. Ganska skönt dock. Kanske blir de favoriter längre fram?Tyg: Mossgrön trikå fyndad på Tradera
Mönster: Tja, eget, inspirerat av ännu en okänd designer, fast mitt mönster liknar nog inte alls detta eftersom de byxorna var vida och rymliga
Lycka: Sitter skönt. Kul att ha klippt till något helt själv och inte bara gå och besviket titta i stora kedjans klädställningar efter tider som flytt. Jag blev glatt överraskad att det blev ett plagg och att det satt så bra, trots att jag bara chansade.
Lärdom: OK, dessa ville jag bara ha klara. De hade legat nålade i sidsömmen i FEM månader innan jag tog tag i dem igen, graviditetsdimma än en gång som orsak. Först sydde jag med gasen i botten bara för att se om jag kunde få på mig dem över huvud taget, eller om det var stuvskroten direkt. Sedan ville jag spänt se hur det blev till slut med ditsytt resåromslag (tyget räckte inte för att inkludera omslagen för resåren i midjan och bensluten utan jag fick klippa till det av restbitar och sy på separat innan jag sydde på resåren, ett riktigt hemmabygge) och körde på utan att titta bakåt. Vilket tyvärr syns i midjan där tyget dragit sig och lutar snett utefter resåren och självklart började jag framtill så att slutet av sömmen, när den dåliga sömnaden börjar synas, kom precis där jag inte vill ha den, mitt fram.
Jag har tydligen bättre tålamod, ju mindre plaggen är. Kanske för att sträckorna är kortare att sy och då går det inte att gasa på. När det blir långa raksträckor som på ett sånt här plagg så blir jag både otålig och uttråkad. Och börjar jag slarva, fortsätter jag gärna. Jag ser en tydlig trend bara på de plagg jag gjort hittills, strl 50 "oj oj lille plutten nu ska jag koncentrera mig så att det blir fint för dig", strl 98 "äsch, det blir nog bra" strl M "men hallå är jag inte klar snart!?"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar