söndag 19 december 2010

Om namnband

Nu har jag kommit på min strategi för namnband.

Jag stickar under märket MMKnittish och där har jag beställt namnband en gång i tiden från Mina Namnband. Det är vävda etiketter i två färger i en ganska rejäl kvalitet och de kostar därefter. Jag tänkte inte mer på det utan betalade glatt. Förut hade jag handsytt små etiketter med initialerna och årtalet i två siffror med efterstygn. Det blev nästan som en konstnärssignering, men höll inte så bra i tvätt...

När jag började följa sybloggar fick jag tips om Ikast Etiket, ett danskt bolag som hade vävda etiketter för mer än halva priset. Det fanns fler stilar och symboler att välja mellan och jag valde ett ganska smalt band med design och färger som jag var nöjd med. Mest nöjd var jag med att spara pengar...

Men sen när jag väl skulle börja använda dem kändes de alldeles för smala och plastiga på något sätt. De är inte vävda på samma gedigna sätt som de andra. Mer som klädeshängare än märkesbärare. De verkar hållbara och är verkligen prisvärda för en etikett 10 mm. De från vävda namnband blir 15 mm. De där 5 mm kostar, men verkar göra ditsömnad enklare och mer hållbart i längden, både vad gäller utseende och kvalitet. Jag hittar inget bra sätt att sy dit de andra etiketterna längs med alla sidor och fortfarande få det snyggt.

Så, min nya strategi är: Lägga ut ännu mer pengar på en ny beställning av Mia Textil-namnband från Mina Namnband (och komma ihåg att ibland bedrar snålheten visheten...). Använda Ikast Etiketterna som just hängare och där det passar. Och vara glad för att jag nu vet skillnaden för mig på olika namnbandssorter.

Fotnot: Mer om namnband hos Lillofant. Namnband från Ikast Etiket går att få i 15 mm också, se bara hur snyggt Lillofant får till det. Och sparar pengar...

Inga kommentarer: